Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Och nu frågar jag dig, främling: är det inte skönt att gå fram i en värld, där allt sjunger av gudom? Ler du ännu åt Jorgrimmes visdom? Jag ler åt Jorgrimmes visdom, svarade Folke Filbyter, men om guldet och silvret är det, som du älskar mest, är jag kanske man att gälda en vederkvickande dryck efter värde. Säg ut, vad du begär.
Du känner då igen honom? Är du alldeles viss på din sak? Därom kan inte råda minsta tvivel, det är vår far, insköt Ingemund bestämt. Kom närmare, barn! Mina sinnen ha blivit svaga, sade Folke Filbyter, fast han gott kände med sig, att han både hörde och såg. Men det hade kommit misstro i hans själ och han ville locka dem att bli mer oförbehållsamma.
Dvärgarna skyndade sig att verkställa utbytet och sprungo sedan till skogs. Men ibland, när Folke Filbyter ville ha lustigt, stod han i vindögat och sköt efter dem med pilar. Nästa sommar födde hon honom en son. Då lyfte Folke Filbyter henne från golvet och bar henne bort till guldkedjan, så att hon själv kunde lösa den från bjälken.
Det har varit svårt nog ibland, ty vi få både frysa och svälta, men dig vilja vi inte göra emot. Trälarna skrattade hånfullt och Folke Filbyter slog ned ögonen. Det där är gott och väl, svarade han med en smula större hast, än han annars brukade, men vad vill du mig nu? Jag vill bjuda dig vänskap och förbund. Jag har noga reda på vad som sker här i bygderna.
Först när han hade ätit sig mätt, sköt han ifrån sig fatet och gick till varggropen. Vi fylla gropen för vår egen skull, men ändå mer för din, husbonde, sade bryten och makade på piskan i bältet. Du kommer att bli nöjd med oss sedan efteråt. Folke Filbyter gav honom icke något svar. När han böjde sig fram, såg han, att hon ännu hade huvudet fritt och bart.
Var karl, som slog upp minst fem ögon på tärningen, fick taga så mycket, som kunde läggas i öppna handen. Men då de framsträckta händerna blivit fyllda, strök Folke Filbyter girigt tillbaka i säcken så många mynt, som han i en hast kunde nå. God hövding kräver offergärd, sade han och knöt fort igen säcken. Med stor svårighet lyfte han upp den på sin rygg.
Därför skall du ha tack, far, svarade jarlen, men Folke Filbyter vinkade på honom. Kom hit, Folke, kom litet närmare. Jag har något att anförtro dig, Folke. Ännu har jag bara sagt hälften. Vill du granska märket i min hand? Börjar du kanske tvivla? Nej, du skall känna här på mitt bröst under vadmalen. Böj huvudet litet djupare, när du står så nära din far.
Folke Filbyter tycker, att det är synd om dig och vill taga dig med sig. Därför går jag nu genast upp med en repstump och hämtar dig. Är det bara mig ni söka, då blir jag lugnare till mods. Det var Ingevald, som gav mig barnet. Han bad mig att taga det. Jag var ingen tjuv. Men jag vet, Folke Filbyter, att du anser dig ha husbonderätt över allt levande på din gård.
Och till er, goda bröder, vänder jag mig för att få hjälp. Folke Filbyter slog vredsint i bänkkarmen. Som han stod där i sin vilda styrka och hälsa med Ulv Ulvssons nedfläckade mantel ännu häktad över bröstet, liknade han närmast en jättelik vildman.
I går kom för första gången en man, som vandrar kring och ber om nådegåvor. Folke Filbyter reste sig, rödflammig av harm. Det är stor skam att höra om sådant. Låna mig den löskekarlen. Jag skall taga honom med mig ut på åkern och spänna honom för kroken. Har han då en snål och dålig herre, som inte kläder och föder honom?
Dagens Ord
Andra Tittar