Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
Hvarken kapital eller inflytande eller akademisk lärdom eller alla förenade ha visat sig vara i stånd att täfla med den energi och okufliga vilja, som framväxa ur den alltbesegrande fattigdomen.
Att få en så hög och fin dam som jag ville, dertill är jag för fattig ... en vanlig från de här dussinfamiljerna vill jag inte ha! Du är lycklig, du! Prat, för fattig! Se på mig ... gör mig fattigdomen något, och jag tänker minsann göra mig en carrière ändå. Det tror jag! Du! Som är så treflig och så älskvärd, och som bäst af allt, har en så förbåld förlåt mig tur!
När han emellertid snart nog uttömt sina ämnen, det vill säga sina gamla vänner, blevo hans artiklar sällsyntare och måltiderna mera oregelbundna; den grymma fattigdomen tog honom i hårda famntag och snart befann han sig inom lås och bom på gäldstugan. Tack vare sin uppfinning befann sig vår man snart på fri fot; med friheten återkom modet och med modet övermodet.
Skönt är guldet dock mot fattigdomen." Flickan grät och vägrade förgäfves. Men den dag, då lysning skulle tagas, Fanns ej flickan mer i modrens salar, Ej på gården, ej bland parkens stammar, Men hon fanns på stranden invid, hafvet. Dit kom hennes mor och hennes fästman, Talande med vänlig röst till flickan: "Följ oss opp till gästabud och glädje, Ty din lysning skall i dag besörjas."
Haha! sådant är folket på Västlandet! Det skulle inte förvånat mig, om de köpte kubistiska tavlor. Börevig hade inga anekdoter att hämnas med. Han var en smula enfaldig. Han trivdes samman med Dybedræt. Ingen av dem hade lyckats, och de voro båda lika fattiga. Fattigdomen och deras skiljaktiga konstuppfattning gjorde dem oskiljaktiga.
Fattigdomen, mot vilken han fört en oavbruten kamp, hade han dock städse förmått hålla på avstånd. Det var blott en fiende, med vilken han aldrig mätt sina krafter, och denne fiende hette döden. Det var kanske denne mans icke minsta lycka, att han länge aldrig på allvar fruktat, att döden kunde drabba honom själv eller dem, som stodo honom närmast.
I de låga smutsiga jordhålorna, der luften är osund och frän, der den maktlösa fattigdomen förgäfves kämpar mot sjukdomar och elände der lefva landets innebyggare sitt lif, medan främmande menniskor på utländsk botten förslösa de rikedomar, som hopa sig allt större hos dem, ju mera irländarnes nöd växer. Men länge har det hörts ett doft knot.
Väl, jag har inte Gud, jag har bara mig själv men nu tror jag nu tror jag, nästan bröt han ut. Jag tror att jag skall segra över fattigdomen, över vanvettet, över detta hem, över mig själv! Å, nu förstår jag, det är bara jag själv, min egen vilja som kan rädda mig själv! Och vad blir det första jag nu bör göra det allra första blir att befalla mig själv att sova utan fruktan.
Och det värsta är, att man inte kan hjelpa det. Nog skulle man kunna, bara man skulle vilja. På hvad sätt då? Låt höra, doktor. Rikedomen bort och fattigdomen också. At alla arbete och mat, se der det första vilkoret. Det är lätt att säga. Och sedan? Bättre helsovård. De dåligt och ohjelpligt sjuka på ett hastigt och plågfritt sätt bort från lifvet. Herren bevare oss!
Så ungefär, fast inte så utblommerat, brukade den trolske klockaren på Rånö berätta sin historia, när en lustkutter förirrade sig ut i hans avlägsna vatten och han hade fått ett par supar för att visa ut abborrgrunden. Hur mycket som var sant visste man aldrig, ty han ljög vartenda ord han talade, och hur han hade det i ensamheten och fattigdomen fick man inte reda på, ty det visade han aldrig.
Dagens Ord
Andra Tittar