Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Hennes nåd gick omkring bland folket, tilltalade alla med deras namn, hörde vänligt på hvad de hade att säga och intresserade sig för deras minsta angelägenheter. Sällan hade Elsa sett farmor så blid. Men allt var som en dröm i dag, och hon var så glad, att hon skulle velat skrika högt. Hon var så glad åt lifvet och världen. Hon njöt af, att alla fingo äta god mat och att alla sågo så nöjda ut.
Det var därför en särskild Guds välsignelse för dessa, att deras farmor tog sitt hem hos dem. När den svaga modern gaf vika för deras nycker och såg igenom fingrarna med deras fel, så stod alltid den kära gamla med sitt hvita hår och sin vördnadsvärda gestalt vid hennes sida, stödjande och hjälpande.
Att en mänska verkligen kunde vara så ensam som han... Han gick genom hela sitt förflutna. Det ena halvt förborgade minnet väckte det andra. Alla hade svikit honom, inte bara farmor och pappa.
Historien, som var så svår att plöja för farmor, blef i magisterns mun en sammanhängande följd af märkliga och äfventyrliga tilldragelser från forna tider.
Hennes blod sjöd af hat till den gamla kvinnan, som slagit henne, och förvirrade idéer flögo genom hennes hufvud, medan hon sprang utan att veta, hvart fötterna förde henne. Hon skulle sätta eld på gården! I inbillningen såg hon redan lågorna slå högt mot skyn och farmor kväfvas af röken. Men pappa pappa? Och magistern? Hon tvärstannade, tog sig till hufvudet och drog sedan en suck af lättnad.
Och se'n gingo vi in i sällskap bak efter min vagn: jag bar ena mjölkspannen, och hon den andra. Hon bad mig stiga in, och där var fint och i ordning, så tidigt det var på dagen. Jag blef trakterad och vi pratade om en hel del, både gubben och jag och töserna och kvinnan och gamla farmor.
Barn, barn! sade farmor i olycksbådande ton aldrig finner du på annat än spektakel! Hvarför slog du katten? Jag slog honom icke! svarade Elsa trotsigt. Ljuger du också? Jag såg ju själf att du kastade käppen efter katten! Jag kastade mitt spjut efter katten, men katten hade tagit en kyckling, som han ville äta upp. Jaså. Men du svor också! Och du vet, det är synd att nämna den ondes namn.
Minns du hjälten i min roman »I havsbandet», han som ömkligt omkommer på en ö mitt i havet . . . Min mor : Nog! Nog! Jag : Du vet icke, att min farmor hette Neipperg . . . Min mor : Tyst, olycklige! Jag: . . .och att min lilla Christine liknar seklets största mannadödare, pannluggen inbegripen; se på henne bara, den lilla despoten, som kuvar män redan vid två och ett halvt års ålder . . .
Jag har kommit hit på velociped i dag, sa hon. Om farmor skulle få plats på vagnen, skulle jag, som är yngst, antingen sprungit bakefter eller blifvit hemma, om jag inte satt mig upp på mitt »rockahjul». Den sommaren, jag gick på folkhögskolan, for jag hvarenda dag fram och tillbaka på hjulhästen. Hvarför skulle inte en kvinna kunna spara tiden och spara sina ben, om hon kan?
Kalle skildes från sin familj, gick fram till honom, drog av sig handsken, skakade hand och sade: God da, god da, Stellan, här går du fortfarande och traskar. Ja, sade Stellan. Farmor ä sjuk, så det blev ingen resa till Lund. Ja, det va inte på det viset jag menade det. Jag menar, att här går du ännu och traskar. Stellan nickade. Kalle hade rätt!
Dagens Ord
Andra Tittar