Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juni 2025
Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
Den blinde gubben stiger genast opp, Tar text, förklarar den, tillämpar den, Förmanar, varnar, tröstar och bestraffar Så varmt, att på hans silfvergråa skägg I flöden milda tårar föllo neder. När sen till ett beslut, som öfligt var, Sitt "Fader vår" han bad och talte ut: "Ditt riket är och makten, härligheten, Från evighet till evighet", då ljöd I dalen tusenstämmigt: "Amen, amen."
Hon grät, men äfven hennes tårar, som likt stora pärlor föllo ned på hennes lågande kinder, vittnade om fullheten af den källa, ur hvilken de flöto, och styrkan af de känslor, som frampressade dem. Sedan flere månader hade hon icke haft någon underrättelse från sin man, och ryktet sade redan, att han förlorat med skepp och allt.
Och hur föll han, Banes son, Strainja?" Då begynner tjänaren berätta: "Alla föllo de i striden döde. Där han stupade, den höge tsaren, Många kastspjut ligga där i spillror, Turkiska och serviska i blandning; Serviska de flesta där dock äro, Slängda alla, alla att beskydda Vår behärskare, den höge tsaren. Jug den gamle ren i främsta ledet Föll den första, innan striden börjat.
Såg gumman måsarne flyga upp ute på ett skär och hörde hon dem skrika, så tänkte hon, att där kom ett segel, och det kom segel, men alla höllo de undan för ön och föllo av åt norr eller åt söder.
Men denne följde redan sin egen föreställning och fortfor: "Då började den mörke att visa sig." "Djäfvulen?" frågade en mängd röster, och nyfikna ögon föllo på berättaren. "En sägen gick i byn", sade denne, "att den gamle Metar-Johan ibland i solgången sett från fjärden en grå man på höjden af åsen.
Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.
Och HERREN talade till Mose och sade: »Gån bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem.» Då föllo de ned på sina ansikten.
Han hade en tarvlig slät hjälm med en liten mörk springa framför vardera ögat. Hans huggande svärd klöv Ti ända till roten, så att de murkna benen och barkstyckena föllo åt båda sidorna. Det var lätt att känna igen, att det var hertigen själv. Bakefter följde hans häst som en trogen hund, utan att han behövde hålla honom i tygeln.
När allt folket såg detta, föllo de ned på sina ansikten och sade: »HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är Gud!» Men Elia sade till dem: »Gripen Baals profeter; låten ingen av dem komma undan.» Och de grepo dem. Och Elia lät föra dem ned till bäcken Kison och slakta dem där.
Dagens Ord
Andra Tittar