Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 oktober 2025
Elli insåg snart, att här kunde hon »arbeta» med konstgjort illamående i femtio år utan resultat; något annat och mera raffinerat måste tillgripas. Snart hade hon funnit en ny anfallsplan och Levison blev mycket förvånad, då hans systerdotter en dag yttrade till honom: Morbror. Jag är en allt för onyttig samhällsmedlem.
Men när en man såras i sin ömmaste punkt, fåfängan, tappar han som regel alldeles den tråd, som hans logik och annars klara tankegång spänner mellan orsak och verkan. Med få ord, denna tråd, som förr lett honom, förlorar bägge hållpunkterna och mannen trasslar in sig i härvan. Elli Zander var människokännare. Hon märkte, att något, ett eller annat, sårat Wolfgang.
Elli hörde på, då och då interfolierande med små bemärkningar såsom åh nej, vad säger ni nedrigt och liknande, och när han slutat sade hon: Jag kan ej alls fatta detta. Morbror, som ej vill en katt något ont. Skulle han vara inblandad i en så usel komplott? Ja, det finns något, som heter affärsmoral, och det är en moral för sig själv, filosoferade Wolfgang.
Han gick i en oerhörd spänning hela dagen och väntade på underrättelser från henne antingen att hon lyckats uppspåra något ty det var ju klart, att det var avsikten med telefonerna eller, vad värre vore, att hon ertappades och finge utstå obehag. Det mystiska paketet. Som en förlösande tilldragelse mitt i hans oro anlände nästa dags förmiddag ett brev från fröken Elli Zander.
Jag föreslår er emellertid ett mycket säkrare sätt att råkas. Jag passerar i eftermiddag klockan fem Leipzigerstrasse 65. Var på platsen, så stannar jag min bil ett ögonblick och ni stiger in. Elli Zander. Ändå en ljusglimt, sade Wolfgang för sig själv. Men Cramer! Åter falskt spel. Han varnar mig för flickan och gör själv försök till att närma sig henne. Gott klockan fem. Elli Zander?
Har du något förslag? undrade morbrodern. Ja, svarade flickan raskt, ja, jag har ett ypperligt förslag. Levison såg förvånad på henne. Han anade redan en affär. Elli fortsatte: Jag vill bli astronom ägna mig åt upptäckten av Marsgåtan Håll, håll, vad menar du? Jag vill lösa problemet, morbror.
Men ingen av dem hade tid eller lust att hängiva sig åt utsikten. Wolfgang såg på sin reskamrat, deras ögon möttes och i den blicken visste bägge, att de tillhörde varandra. Den unge mannen fattade flickans hand. Tack, sade han. Detta handtryck var liksom damluckans regel det drog ifrån fördämningen och flödet ordflödet släpptes lös. Elli började sin berättelse. Ni har väl sett i tidningarna?
Vänta, ett ord först, bad Wolfgang. Vad då? undrade Elli. Jo, säg mig en sak. Om jag nu behåller telefonerna för att en gång kunna använda dem i spiontjänst på Martini eller någon hans like kan ej då ni råka ut för obehag nu? Å ni menar för min morbrors skull? Att han skulle fråga efter telefonerna? Ja, just det. Det har ingen fara. Jag har fått dem, de äro min egendom.
Och Wolfgang Schnitler begav sig ut i stadens vimmel. Bundsförvanter. Mötet klockan 5 fick ett lyckligare resultat än det föregående. Precis på minuten stannade en automobil på den uppgivna platsen och en liten behandskad hand vinkade åt Wolfgang. Till Treptow, beordrade Elli Zander, när hennes kavaljer steg in. Han såg frågande på henne.
Vi hava således nu icke stort mera än ett och ett halvt år på oss. Nej, och knappast det en gång. Vad ämnar ni göra? upprepade Elli ännu en gång sin fråga. Wolfgang fick en plötslig idé. Jag reser till Salpiso, svarade han. Men ni blottställer er, utbrast flickan. På vilket sätt vill ni komma i förbindelse med doktorn? Som arbetare möjligen, svarade Wolfgang. Ni arbetare? Ånej
Dagens Ord
Andra Tittar