Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Ella stod som tillintetgjord inför den vackra bondqvinnan, hvars trotsiga mod gjorde det djupaste intryck på honom. Han hade aldrig sett en sådan qvinna förr.
Med den djupaste blick i människohjärtat och i lifvets förhållanden, tyckes hon vara ett barn allenast, för hvars spelande håg försynen öppnat världen som ett dockskåp.
De slöto sig till Valdemar, som lugnt låg kvar nordanskogs i Ramundeboda och höll gästabud med sitt hov. Vi släppa ingen genom skogen, sade de, och begynte leta efter ett tjänligt samlingsställe innerst i den djupaste Tiveden mitt emellan Hova och Ramundeboda. Tiveden var hedningarnas och häxkarlarnas skog.
Hans halsstarrighet inger mig de djupaste bekymmer. Jag hoppas dock, att det medel, vi nu använda, skall bryta den. Han var ännu i morse full av hädelse, min fader. Sedan dess hava femton timmar förflutit. De timmarne hava varit honom långa. Han torde hava besinnat sig.
Ur jordens innandömen uppstego ljud, dova som bullret av en avlägsen åska. Det var som om en här av demoner, bundna i grottorna där nere, hade vaknat till medvetande av sina kedjor och suckande undrat, vem som störde deras vila. När det underjordiska bullret upphört, rådde djupaste tystnad i templet. Skepnaderna stodo som förstenade.
Vi äro varandra mycket olika, Svantepolk. Och ändå skall du en dag giva mig rätt. Kanske är jag en stor narr, Valdemar, men då har jag för dig blottat det djupaste i kärlekens väsen på samma sätt som en enfaldig predikare kan råka att med sin förlägna och stammande tunga uttala djupa sanningar.
Din fågel har ju inte grönaktiga fötter utan de äro bleka, sade hon förtrytsamt med den djupaste mansröst. Vad äro ni för jägare här i drotthuset, som inte veta, att en så gammal hök kommer man ingen vart med annat än med godo? Hon tvärtystnade och lade handen över munnen, men det var så dags. I nästa ögonblick voro de alla sexton redan på flykt, och vapen rasslade i kungsgården.
Då nu lifvet för tredje gången ställt henne inför en uppgift af djupaste innebörd, föresatte hon sig att taga lärdom af det förflutna, att framför allt ingenting begära för egen del af detta barn, som hon skulle vara i mors ställe.
Kom till mig! Räds icke! sade han med omisskännlig ömhet i sin ton. Klemens lydde. Han nalkades med den djupaste vördnad, böjde sitt huvud och sade: Din välsignelse, gode fader!
Jag har hört någon gång om en kvinna, som sade till en man: »Tror du icke, att vad alla kvinnor säga, kan det finnas några, som känna?» Jag minns, att detta föll mig i minnet vid min hustrus ord, och att jag i känslan av deras sanning som svar endast tryckte hennes hand. Jag förstod, att vad hon sagt, var hennes djupaste allvar, och jag visste, att här passade icke ordet sentimentalitet.
Dagens Ord
Andra Tittar