Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Jaså, ja det kan jag tro, medger han. Annars skulle jag vilja gissa på Kittelsen, den berömde illustratören av skandinaviska sagor. Jag trodde icke på tillvaron av demoner, men nyfiken att se vilket intryck mina skulpturer skulle göra på sparvarna, som brukade få brödsmulor utanför mitt fönster, sätter jag ut figurerna på taket. Sparvarna bli förskräckta och hålla sig undan.
Han använde med förkärlek detta orientaliska sätt att uttrycka sitt förakt; exempelvis var kaféägaren Lemchens dörrtröskel alltid våt på grund av Niklasson. Lemchen hade ett nykterhetskafé, där Niklasson och en annan smålänning brukade spela schack.
Hvarför sökte han ej med ett enda ord försvara sig och bevisa grundlösheten af mina beskyllningar? Jag skulle så gärna trott honom. Var han uppe ännu, gick han fram och tillbaka, såsom han brukade, då han reflekterade öfver någonting? Eller låg han redan? Hvad tänkte han om mig? Var han ledsen, hatade han mig? Eller förstod han att det blott var kärlek altsammans?
En af juldagarne berättade Lasse att han lofvat patrons karlar att komma på bal den aftonen. Lotta blef litet rädd, men ville icke visa det. Lasse gick, fin som i forna dar, glad och småhvisslande som han brukade, då han ännu var Lars kusk. Lotta blef ensam i stugan.
Det gjorde mig bekymrad och då hon såg det, sa hon: Var inte orolig för min far. Han gör allt, vad jag vill och jag har redan talat med honom. Jag blev blott ännu mera bekymrad, i det jag tänkte på min mor. Ty hon brukade säga: Då jag lägger mina ögon samman, är det tids nog för dig att gifta dig.
Herr Oscar Bæckström, som uppgifwes wara anstäld wid ett theaterhus i Stockholm, är en ung man, hwilken derstädes hafver wäckt gode framtidsförhoppningar. Nu framstälde han wår Jeppe så fullständigt att man, utan att förgripa sig på sanningen, måste säga att herr Bæckström äger mycket naturlige anlag. Dock brukade han månge swordomar samt jemtväl fule ord.
Han ser på mig då, alldeles som han brukade, och innan jag hinner sansa mig, är han borta. Men då är jag lycklig ändå. Ty jag vet, att han varit hos mig. Han har kommit ofta, när du sovit och jag legat vaken. Mer än en gång har jag tänkt att väcka dig. Men jag har icke vågat göra det.
I rusets andra stadium utspätt med visky blev han tyst och dyster och brukade ligga till sängs i två dygn innan han på nytt ville se människor. På David gjorde han ett ohyggligt intryck av andlig och kroppslig bräcklighet han verkade skör i själen, som David uttryckte sig. Man väntade att vansinnet skulle utbryta, men besynnerligt nog höll han ihop.
Denna imponerande företeelse brukade skryta med sin lycka hos könet och hade en gång tagit Ivar Mörcke med sig upp på sitt rum och visat honom en del broderier och dylikt skräp, som han fått af sina beundrarinnor. Ivar Mörcke tog just vid den tiden lektioner i franska af en pensionerad öfverste, som tillbringat en stor del af sitt lif på resor i främmande land.
"Om du hoppar ut genom fönstret, så bryter du nog nacken. Gör det!" Se'n gick han, gudskelov, definitivt. Jag satt kvar och tänkte. Ut måste jag, även om jag skulle följa Bobs råd, och hur det var tilltalade det mig inte precis. Jag slog trumvirvlar på dörren, men inte en själ kom. Då gjorde jag, som alla sköna riddardöttrar brukade på den gamla, goda tiden.
Dagens Ord
Andra Tittar