United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon kände på sig, att hon genom att vägra skulle göra både Hanna och tant Karin ledsen, men å andra sidan kändes det svårt att liksom tillegna sig det som Hanna gått miste om. Sedan hon tänkt på förslaget och mottagit en vänlig biljett från tant Karin, beslöt hon göra dem till viljes.
Icke förr hade den tanken gripit honom, innan han satte sig i förbindelse med kandidat Kuntze, den enda astronom han kände. Om han kunde få ett samtal med herr Kuntze i eftermiddag? Nej, tyvärr, herr Kuntze var upptagen, men i morgon. Just då kom han att tänka på, att han ju borde meddela sin bundsförvant om sitt steg och inhämta hennes råd. Han sände en biljett till fröken Elli.
Min tanke svindlade inför en sådan summa. Det betydde ju nytt liv, nytt hopp en biljett hem om jag så ville. »'Vad skall jag göra för att få dem? »Han tycktes betänka sig ett ögonblick. »'Jag är vad man kallar en excentrisk man', fortsatte han sedan. 'Och det roar mig att studera människorna.
Hon ensam var förändrad, hade blifvit en helt annan. De voro desamma, och ändå ej desamma. Hon tyckte, att de sågo kallare och dystrare ut. Allt omkring henne betraktade henne som en främmande person och tycktes likasom vilja visa henne bort. Det var någonting hos dem, som påminte om de der blickarna i går. Mina hemtade henne en biljett. "Från magister Nymark," sade hon. "Budet väntar på svar."
Han hade sagt det helt lugnt: »I öfvermorgon!» Jag tyckte, att jag kunde vara död långt innan denna förskräckligt långa tid hunnit löpa till ända. Och jag ville icke dö. Jag skref därför en biljett, sade honom, att jag var sjuk, att jag längtade; om han ville komma följande dag. Jag sprang ut, så sent det var, och stoppade biljetten i en breflåda. Jag hade gjort sjuktoalett och jag var sjuk.
Hvad är det där för en biljett? Herrn lär ha skickat den. Jag ref upp brefvet och läste: Vänta mig ej till middagen. Vi äta i värdshuset i parken. Kom med om du orkar. Jag hoppas ditt illamående redan är öfver. Jag stoppade brefvet i fickan och skrynklade det. Karlen väntar på svar, påminte Mari. Det behöfs inte något svar. Han får gå. Mari gick, och jag steg också upp för att taga afsked.
Sedan jag köpt biljett väntade jag i vestibulen bland andra morgontidiga, morgonruskiga resande. Jag stod och såg ut på den öppna platsen; jag skulle väl få se ett eller annat bekant ansikte snart Knut Hermans eller kanske Ivar Mörckes. Det var mig likgiltigt hvilket. Att råkas på en järnvägsstation, där hvar och en tänker bara på sina koffertar, är endast ett obehag.
När bilen var i gång tog Broman upp en hundralapp och gav pojken, som genast fick klart för sig att Broman var velig. »Det är betalning för märket», sade Broman. »Jag köper det av dig för hundra kronor.» »Buuu!» sade pojken. »Vad farao tjuter du för?» »Buuu! De’ har jag sålt till Ville Andersson för tio öre å en biljett till bio.»
Jag köpte mig en biljett på Thunberg, svarade hon, satte mig på den utanför Kållandsö, då den passerade från Vänersborg; och sedan seglade den och for med mig härs och tvärs, ända tills den kom till Stockholms Riddarholme. Men jag tyckte du i Arboga hade väl reda på gästgivargårdar och städer, som vi nu har att färdas förbi och igenom på denna väg?
Hans uppkomna förtrolighet med kaptenen gjorde, att han gick upp och ned utan all bävan, allt som han ville, så ofta det påkom; och man behövde en enkom kännedom av hans biljett, för att veta, att han i själva verket inte tillhörde herrskapet, utan var folk. Vad, hur, var och när han åt, sägs inte; det förmodas blott, att han intog middag.