Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Så bultade hennes pulsar, så sjöng hennes blod, så bad allt som ville lefva inom henne, medan hon gick och gick. Hon hade stigit ombord med ett så fast beslut att böja sig för lifvets vilja; hon hade längtat till sitt arbete, som hon fordom längtade till sin älskades famn.
Men utan att unna länsman den tid ett beslut å ämbetets vägnar kräver, ryckte hon till sig lyktan och rusade uppför vindeltrappan. Nu blev vi i mörker, sade länsman. Och han satte sig åter i fållbänken bredvid gossen, klappade honom på huvudet. Inte var det sant, vad hon sa om besmanet? frågade han. Basilius svarade: Nej, inte var det sant.
Jag kände hennes röst, när den blev så djup och varm, som om allt annat än hennes kärlek tystnat inom henne. Jag förstod, att hennes beslut nu var oryggligt, att hon åter tillhörde oss alla, eller ville göra det, och en varm våg av tacksamhet mot henne och hela livet strömmade igenom mig.
Hvarför? Säg mig det! v. DANN. Jag kunde svara: därför rätt och slätt, Att jag det vill. JULIA. Ja, men besinna, Jag kan ha vilja mot, fast jag är kvinna. v. DANN. Just därför vill jag ge dig skäl. En liten häxa, vanskapt, vederstygglig? JULIA. Ah fy! En sårad flicka, stött, men hygglig. v. DANN. Må vara. Desto mera blott Blir jag i mitt beslut orygglig.
Hans kvarn låg djupt nere vid den lilla forsen och tog sig så poetiskt ut, att folk kommo långa vägar ifrån för att se den och rita af den. För resten var Strömvall en kladd i allt: i affärer, i allvar och skämt. Man kunde aldrig lita på honom, och det mesta han gjorde här i världen, var att han fattade en massa stora beslut, som han aldrig verkställde.
Här gällde det att fatta ett beslut, ett snabbt beslut. Och han gjorde det som en man. En morgon under frukostrasten fick han tag i Percy Anderzén och sade: Hör du, Percy, ja vill inte lämna skålen till prästen. Dä får någon annan göra. Percy såg på honom: Varför vill du inte dä? Samvetsbetänkligheter.
På sitt lugna och stillsamma sätt var Fanny ståndaktig i sitt beslut. Hvarken fadern eller modern kunde invärka på henne det ringaste. De sörjde. Modern grät flere gånger, och så ofta Fanny såg det, blef hon alltid ängslig till mods. Hon kände nästan samvetskval, men det oaktadt kunde hon ej tänka på att bli hemma. Hela hennes varelse uppreste sig bestämdt däremot.
Denna anblick bragte henne åter till besinning. I sådant tillstånd kunde hon icke gå in i salongen. Hon försökte lugna sig, drack vatten och gick fram och tillbaka i rummet. Från läktaren hördes musik. »Gammalpiga!» Det namnet skulle de icke gifva henne en gång till. Hennes sista friare, trävaruhandlaren, var ju tillhands. Hon fattade hastigt sitt beslut.
I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd. Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp.
Hon tillslöt ögonen för att icke se den stapplande gestalten och öronen för att icke höra den hemska hostan. De letade sig ändå fram till hennes sinnen och förlamade hennes motståndskraft. Omärkligt, men säkert undergräfde de hennes beslut och väckte hos henne ett begär, som hon aldrig medvetet känt: begäret att få uppoffra sig helt och hållet för en lidande medmenniska.
Dagens Ord
Andra Tittar