Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 oktober 2025
De kommo in yrvakna och allvarliga, och de satte sig ned vid bädden, och i detta nu kom jag ihåg, vad hon en gång hade sagt: »När jag dör, vill jag, att ingen mer än du och gossarna skola finnas omkring mig. Det är ändå bara till er jag hör.»
Holpainen såg på henne, det kände hon, fast hon inte mer orkade öppna på ögonlocken. Måste vara stilla ... stilla... Maris fantasier upphörde så småningom. Hon somnade. Holpainen fick inte mera sömn. Det torde också redan varit på morgonsidan. Han sträckte sig på bädden och funderade. Det stod nu inte rätt till med Mari, det förstod han nog.
Nå, gudi lov, suckade gumman, då var det den svarta kärran som skrämde dig. Men Basilius skakade på huvudet. Inte brydde jag mig om kärran. Utan det var, när I lämnade mig ensam på vägen och stängde in de riktiga barnen. Riktiga barnen! skrek gumman, slog samman händerna. Och så när hade hon slagit dem samman kring det lilla, illmariga ansiktet i bädden. Ska du ligga och prata skit, din grömming?
Så bäddade han utmed bergväggen, där solen brassade på; ramade in bädden med brädlappar, men se det blev bara en tunn, tunn bänk och han fick söka råd för att öka den. Höboss, sopor, halm måste han ta till, och på sistone vart det en bänk sådan han var. Och i den satte han plantorna med jordklump. Lade så innanfönsterna på, och det blev växa av.
Tårarna torkade i mina ögon, jag skrattade och jollrade i kapp med henne. Jag lade henne i bädden och täkte henne. Hon var själfsvåldig, bullrade af glädje, sparkade bort täcket och sträkte upp sina små, runda fötter. Vill du vara stilla, din skälm, vill du vara stilla!
De vakade, när andra sovo, och sökte bädden, när andra gingo upp, och om morgnarna kommo de från tornet som en svärm av möss. Så var det också i dag. Saturnus hade stått i Stenbockens hus, innan Jupiter höjde sig över skogskammen, och det syntes, att Magnus hade deltagit i någon besvärjelse, ty han höll ännu i handen ett blystycke, som var tecknat med siffror.
Herr Erland, viskar Sorgbarn, jag ville dig icke illa. Vredgas ej! Riddaren svarade ej. Då märkte Sorgbarn, att kraften verkat. Han steg upp och sade lugnt: Riddare, du skall lämna bädden och följa mig! Vart vill du föra mig, Sorgbarn? Du skall snart få veta det. Riddaren klädde sig. Sorgbarn fattade hans hand.
Han bar fram vattenhinken med skopan till bädden på golvet, lade en bit mjukt bröd på en stol i närheten och överlämnade sig åt febern. Han kände en tyngande fruktan för att dö. Han älskade således det liv han gick omkring och bannade så grälsjukt, och det föll honom in att han nu, innan han kanske förlorade medvetandet, borde försöka läsa något i bibeln.
Jag behöver inte se det eller veta var det är. Ty han får det alltid så bra för oss alla.» Med ett litet lyckligt leende slöt hon ögonen och lade sig till rätta i bädden för att somna. Men när jag följt gossarna in, tog jag på mig min kappa och gick ensam fram och åter samma sandgång, där min hustru och jag nyss hade gått. Det var en lugn och klar vårafton med nattfrost i faggorna.
Hvilans afbild, sen på bädden Sof jag, lik en liten fågel, Och det blida lugnet redde Vid min sida sig ett läger, Störde ej min sömn med hotet Om en nytänd dags bekymmer, Om de sorger, hvilka plåga Nu mitt sakta tärda hjärta.
Dagens Ord
Andra Tittar