Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Hon såg stel och kall ut och hon hade mörka ringar under ögonen. »Jag har varit på posten», sade hon. »Jag har skrifvit till William. Almas blick fick någonting osäkert i sitt utryck. Det var som om den tanken gjorde henne ondt att hon hädanefter skulle stå utanför.
Man kan få en hel rad af älskare utan att någonsin ha älskat en enda. Man har icke mer ansvar än en hundvalp, som låter stryka sig på ryggen af alla förbigående! Men med det slags kvinnor har jag ingenting gemensamt! Det har jag skrifvit till William och det kommer han aldrig att förlåta mig.» Fru Zimmermann reste sig upp. Harmen och den sårade stoltheten hade torkat tårarne ur Almas ögon.
Hon ville skrifva till honom så att han redan i morgon kunde få det. Han skulle känna det som om han hela tiden hade varit med de enda två menniskor, han höll af. Hon ville skildra allt som tilldragit sig med språkets mjukaste ord. Hon ville skämta som han tyckte så mycket om berätta alla anekdoterna om Lund med Almas egen stänk af humor.
Hon ville veta hvad som tilldragit sig mellan de unge. Hon ville lura ut Almas hemlighet för att möjligen kunna använda den till fördel för sin son. »Vill du gå med upp till mig?» sade hon derför då de stannat utanför hotellet. »Ja, gerna.» Det var ingen konst att få Alma att berätta. Nu, sedan William rest, var det som om något af den gamla förtroligheten kommit igen.
John kände det, och fastän han just var upptagen af att för de andra framlägga sina planer om hvarjehanda förbättringar i jordbruket, hvilka med det första borde införas, såg han likväl på samma gång in i Almas ögon och smålog kärleksfullt emot henne. Äfven under hemvägen gick Alma stillatigande. Det låg något så egendomligt i naturen, så lugnt och på samma gång så hemlighetsfullt.
"Låt henne gråta!" sade Alma. Hon låg utsträckt på soffan i sitt rum och brydde sig inte om att komma till bords. "Jag måste afvänja henne, hon tar bort alla mina krafter. Hon är så stor och fet och vill inte äta annat, så länge hon får bröstet." "Stackars Helmi, hör du hvilken dom mamma fäller öfver dig," sade Mina, som befann sig i barnkammarn och hade hört Almas ord.
»Prata inga dumheter, vi går!» avgjorde Alma. »Inte kan vi låta karlarna köpa de dyra biljetterna förgäves.» »Men....» »Visst skall Maria gå», övertalade fröknarna, och med Almas kraftiga bistånd lyckades de vända Marias ingalunda alltför motvilliga fötter från den rätta vägen till syndens stig.
Dessa ögon ströko granskande öfver pappgrannlåten, vaserna, dussinarbetena och med ens var det som om en scenförändring försiggått inför Almas syn. Det slog henne att rummet var smaklöst, teatergrannt och utståtadt en prakt som kunde imponera småstadsborna, men icke denna kvinna som lefvat sitt lif ute i den stora, vida verlden.
Han är just en af dessa ytliga och lättsinniga menniskor, hvilka inte ha förmåga att tränga till kärnan af någon sak." "Det är inte sant. Nymark är tvärtom en stor tänkare." "Så tycker du, lilla Alma, derför att du sjelf inte plågar ditt hufvud med många tankar." John slätade småleende Almas hår. Men Alma stötte förolämpad bort hans hand. "Jag är naturligtvis dum. Jag förstår ingenting.
Och Helmi gjorde helt allvarsam med rynkad panna sina första läraktighetsprof: "Mamm, mamm, mamm..." Kraftiga steg hördes från det angränsande rummet. Alma vände sitt af glädje strålande ansigte ditåt. "John, John, kom och hör! Helmi kan redan säga mamma!" John lade sin arm kring Almas hals och böjde sig ned öfver dem.
Dagens Ord
Andra Tittar