United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
Här är ju ingenting att se hon spärrade upp ögonen.
Han såg ett ögonblick dit ner, men så vände han sig sakta om och fäste ögonen på sin mor. Hon stod orörlig som en staty, med armen upplyft för att hålla draperiet till sidan, och stirrade ut öfver staden. Han tyckte sig aldrig ha sett något så allvarligt som detta ansigte, hvars konturer kommo fram med en egendomlig skärpa i ljusskenet inifrån rummet.
Prästen stod slagen med häpnad och följde med ögonen Annæus Domitius, medan denne genom vestibulen gick in i aulan. Aulan företedde ingalunda den anblick av förvirring, som man under sådana omständigheter kunnat vänta.
»Du sade en gång», kom det dröjande och tveksamt, »att det inte var för Williams skull att du höll af mig för min egen skull... att du alltid ville vara som en mor för mig...» »Jag trodde så; men det var icke sant. Jag kan det icke, fast jag vet att William önskar det.» De sjögrå ögonen vidgade sig så stort och skrämdt.
Hennes berättelser avbrötos endast av ömhetsbetygelser, då hon i övermåttet av sin glädje förnyade gånger omfamnade honom, smekte honom och skådade honom djupt i ögonen. Allt detta smälte skorpan kring Klemens' hjärta, och när han om kvällen återsåg sin fader, skyndade han i dennes armar.
För att göra mig ett nöje inbjuder den ansedde konstnär, som är doyen i vår middagskrets, den engelska damen till de torsdagssoaréer han anordnar i sin ateljé. Jag går dit, men håller mig tillbakadragen, emedan jag endast motvilligt ger mina känslor till pris för en skvalleraktig publik. När klockan blir inemot 11, reser damen sig och ger mig ett tecken med ögonen.
Utanför Grand hotell kastade just en skärgårdsångare loss. Långsamt gled den utför strömmen med flagga på akterstången och försvann utom taflans ram, efterlemnande en fåra i vattnet och i luften en röksky, som snart drog bort. William hade följt den med ögonen; och länge efter det den försvunnit satt han tigande och stirrade utåt.
De stannade kälken, voro nu midt i en skogsdunge, borta från ögonen på folk. Hon satte sig på kälken. "Si här , rödt garn till rosor, och grönt till blad, och brunt till stjälkar." "Men hvar , hvar i fridens dar skall dom sitta?" frågade Anna-Lisa, lika förvånad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta häpnad togo Maglenas härlighet i betraktande.
Fogden slöt genast ögonen och kände sig för med handen på muren, medan han visade vägen för de oväntade gästerna. Han förde dem genom spetsbågiga portar till de små rummen. Där satte han facklan i järnhållaren på väggen och gick sedan ned i källaren efter vin. När han kom upp med tre tennkannor i vardera handen och satte dem på bordet, blundade han igen. Småtärnorna skrattade åt honom.
Då kände han olyckan av att bära ett namn! En gång hörde han ett par arbetare i portgången samtala om honom: Det är då att våran adel ska gå på det där sättet! Å var du lugn, han gjorde't inte, om inte en var nödd! Tror du det? återtog den förste och knep med ögonen. Var så säker; han var inte så gemen mot oss annars. Men han är en snäll man!