Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 maj 2025
Han utgick ur dem luttrad såsom människa, men med sin poetiska åder bruten. Hans sista betydande dikt, vid österbottningarnas Porthansfest 1839, är tillegnad Runeberg; polemiken hade ej hos honom kvarlämnat minsta skymt af personlig misstämning.
Fadren, som varit student i Åbo, men för sjömansyrket öfvergifvit prästakallet, egde studier både i yrket och därutöfver. I hans bref till sonen framträder en humoristisk åder, som går igen hos denne. Enligt skaldens egen uppgift har fadren med allvar följt hans första skriftställarförsök och rättat dem med stränghet.
Hon hade ätit bjugg kokt med vatten och slagit åder på armen tre gånger vart år och sett det hetsiga sverkerska möderneblodet spruta i träfatet. Och var timme hade haft sitt verk, fast hon ju icke hade något rätt sinne för sygärning och läsning utan helst skulle ha levat i karlkläder, skjutit med båge och anfört härar. Allt detta sade hon sig vid båren.
Rundqvist kom med snäppan och ville slå åder, men jagades bort, och när han inte fick sin vilja fram, bad han att åtminstone få läsa något över den sjuke, för han kunde en läsning över vattusiktiga får, men han fick inte alls befatta sig med prästen och ingen annan heller av karltroppen. Men Carlsson smög upp på sin kammare, ensam denna gång, för att undanröja spåren av sin förödmjukelse.
När din sorg, din kärlek råder, När dig sjelf du sjelf är lik, Flödar en poetisk åder I en grafskrift om en Strijk. Några fler de tecken bära: »Syndarns bot» och »Möjors pligt». Såleds röjas kunskap, lära, Språk och bildning i en dikt. Men du kan bland skalder finna Ej det främsta rum med skäl Eller bästa kransen vinna, Ty du sjöng så sällan väl.»
Hon kom i ett slags farstu, med hvit gångmatta på golfvet. Åter måste hon stanna en stund; hon var så rädd, att hon knapt vågade andas, och darrade som af frossa. Hvarje åder bultade som med tusen hamrar. Hvad skulle hon säga? Det hade hon ännu inte ens kommit att tänka på. Hon försökte tänka efter, men fick inte tag i någon början. Ångestsvetten trängde fram på hennes panna.
Tårarna lindrade ej hennes beklämning, det gräfde under bröstet, strupen snördes ihop och blodet bultade som en hammare i hvarje åder. Nu förstod hon alla dessa blickar. Hon förstod, att det låg förakt och dom i dem. Och hon var till mods som om hon blifvit utstött från alla menniskors gemenskap. Och hon kunde ej söka skydd hos John eller tala om sin sorg för honom.
Rundqvist kom med snäppan och ville slå åder, men jagades bort, och när han inte fick sin vilja fram, bad han att åtminstone få läsa något över den sjuke, för han kunde en läsning över vattusiktiga får, men han fick inte alls befatta sig med prästen och ingen annan heller av karltroppen. Men Carlsson smög upp på sin kammare, ensam denna gång, för att undanröja spåren av sin förödmjukelse.
Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift. Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
Ingen archangelsk mö och ingen vid stranden af Dvina Växande tärna kufvat ännu den flyktiga gossen, Utan hans hjärta var fritt och spratt som en åder i källan. Nu, af ett skummande öl och en blomstrande tärna på en gång Dårad, sprang han och dansade, grät och skrattade ömsom, Tills i en blink som en storm han den varubetungade ränseln Slängde på nacken och skyndade ut.
Dagens Ord
Andra Tittar