Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Det gick som en elektrisk gnista från henne till honom. Solen sken rakt in och gaf hennes bruna hår en rödaktig färgskiftning. Det stod som en skimrande gloria omkring hennes hvita panna. Och de halföppna läpparne voro röda, röda som mogna smultron. Nu var hon då ändtligt lycklig!
Ändtligt var det förbi med kapriserna. Tjustes hon nån' gång, Dolde hon tjusningen ej, och det öfvermodiga ögat Svällde af tårar ibland, då godnatt hon sade och bortgick. Hvilken förändring åter i hast, som genom ett trollslag! Hemma förtrolig hon blef, på en dans saktmodig och enkel Trädde hon in, besvarande mildt hvar mötande hälsning.
Säg honom, att den sista suck, Leontes drog, Var ägnad honom för hans faderskärleks skull. Det skall den gamle trösta, ty jag känner djupt, Att han behöfver tröstas, då han hör mitt fall. Säg honom ändtligt ytterst, att mitt hopp står fast På vår förening åter, när i Hades' natt Ej kungamantelns skimmer bländar mer hans syn; Ty här var det ej hat, men plikt, som skilde oss.
Ändtligt talade sakta den sextonåriga åter: "Älskade, nu för en stund må du lämna den ensliga kammarn, Gå att förströ dig, gå att besöka den trefliga stugans Lekar och se, hur af litet också ett hjärta kan glädjas.
Sträck mild din sköld för honom, hvar en vingad pil, Ett uddhvasst spjut hans hjärta söker; spräng hvar hop, Som skockar sig fientlig, där hans bana går, Att han ej öfvermannas. Oka du hans kraft Att föra svärdet eldigt, mäktigt, segersällt, Tills, höljd af ära, ändtligt han det sänka får För den, hvars makt han grundat. Den! Gudinna, tål En suck jämväl för honom dock!
Se, i borgen en flicka blommar, Gall för henne sin båge har glömt, Rurmar sjungit om henne, Clesamor har för henne stridt. Hvems skall flickan af Shelma blifva, Hvem skall plocka dig, lundarnas ros, Fläkt kring strömmarnas stränder, Hvem skall andas din svalkas doft? Ändtligt brytes i salen tystnan.
Ty dålig den bonde, som ej från plogen går, när det med tro och frihet i landet illa står. Gud skydde vår hertig och Sverige! Slut på tredje akten. Första scenen. EBBA FLEMING. Re'n sol går upp, och flydd är ändtligt natten, den långa natten efter rastlös strid i fyra dar; men ack! Hur går den upp! Vänd, stjärnors drottning, sol din glans från mig!
Skall ej Den fröjd mig unnas efter långa år af strid Att, hyllad af ett kufvadt folk, betryggad mot Hvart anspråk af en ändtligt slocknad härskarätt, Få styra mer med hjärtat än beräkningen?
Sent på ett besök i våras Kom hans mor till bivuaken; Då fick Munter lof att tåras, När han såg den gamla draken; Satt ock sedan långt på natten, Teg och log och såg på skatten. Detta möte var det sista, Nu lär gummans hjärta brista. Aldrig nej, hvadhelst hon sade; Till hvart ord från modrens tunga Endast ja och ja han hade, Tills hon ändtligt hördes sjunga: 'Käre son, var ej förvägen!
EUBULOS. Hans mening var att spana ut, om jag, om du Ej tagit del i bullret mot Leiokritos, När folket nyss sig skockat kring hans kungaborg. HYLLOS. Har modet ändtligt vaknat, har den kväfda harm, Som glödt i mångas hjärtan här, fått luft en gång Och börjat flamma? O, att jag fått vara där! EUBULOS. Förbi är allt, likgiltigt, utan ändamål. Sak samma, hvem som härskar efter Ajas' ätt.
Dagens Ord
Andra Tittar