Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 maj 2025
Och Ylpytar antog till sitt yttre ett ödmjukt skick och gick ut ibland folket, och hon sökte sin son, och hon fick veta, att han fanns bland krigarne, som stridde vid Sverges andra gräns, och hon gick och sökte honom ända der.
"Haf tack, se jag dör ung, men min död är skön, jag dör ju för fosterlandet!" och hans blick slöts och han dog; men Ylpytar sjönk tillsamman. "Ha, arme bedragne! du dog i din villa, du dog fången i lögnen. Hade du fallit i ädel kamp mot dessa, med hvilka du nu framgick, då hade din död varit skön. Dö Ylpytar, ditt lif är slut!"
Men än en gång nalkades korsets man, och han såg den i stoftet nedfallna, och han sade: "Nu, Ylpytar, är du krossad, kom att af min hand mottaga upprättelse!" Men Ylpytar sade: "Vik hädan onde trollkarl, och kom ej vid den åt döden vigda". Men öfver de dödas fält sväfvade sagta fram en späd gestalt. Det var en ung flicka i hvit drägt med svart kors på bröstet.
Hafva de förvändt hans ögon med ära och glans? Den ära, som vinnes i främlingens tjenst, är lik vågens skum, ett glitter utan värde". Och Ylpytar lemnade sina tre yngre söner hemma, att värna hemmet på Saimaudden, och hon sade: "Minnens det arf, J fått att vårda; ännu har öfvermannens fot icke beträdt Saimaudden, när mägtig tid fodrar, skall barnet vara man".
Och Ylpytar sade till sin andre son: "Gå till Svenskarne lär dig deras konster, att du må kunna öfvervinna dem och fullfölja din faders verk. Lär dig att blifva ditt fäderneslands befriare och att hämnas din far". Sonen gick, men ett år förlopp, och han hördes ej af. Och Ylpytar sade till sin tredje son detsamma, som hon sagt åt de andra båda.
"Han lefver, ja", hånade mannen, "en tjenare i Konungens hof, en riddare i siden och guld i Konungens tjenst". "Lögn talar den falskes tunga", sade Ylpytar. "Tror du ej mina ord, så se med dina ögon. Men förkrosselsens dag skall ännu komma öfver dig, du högmodiga", sade mannen och gick. Men i Ylpytars hjerta brände hans ord.
Till Suomis gamla folk går Ylpytar; låt din milda, vackra bön ljuda öfver den döende". Blommornas nytta. Det var en gård; och vid den gården var en helt liten kulle eller backhympel; och på den vexte just ej mycket gräs utom högst uppe på toppen; der stod en liten fläck rikt bevext med gräs och örter.
Men ett år förgick, och i stugan inträdde korsets man och sade: "Qvinna, har Herren sökt dig nog: din man och dina båda äldsta söner äro döda, är ditt hjerta nu ödmjukadt?" Men Ylpytar svarade: "dåre, skulle mitt hjerta ödmjukas derföre, att de käraste, jag egt, lefvat som män och dött för Suomilandet. Nu först kan jag vara stolt. Och ännu lefver den, som skall fullborda deras verk!"
"De hafva stupat alla? Den yngste ock? Dock smält icke ännu, hjerta, veknen icke senor, ännu måste lifvet lefva. En står kanske ännu att rädda". Och bort hastade hon. På ett slagfält mellan döda och döende återfann, Ylpytar sin son. Hennes vård väckte den döende till sansning. "Min mor, du här?" sade han.
Och Ylpytar utsände sin äldsta son och sade: "Gå till Svenskarne, lär dig deras konster, att du må kunna öfvervinna dem och fullfölja din faders verk. Lär dig att blifva ditt fäderneslands befriare och att hämnas din far". Sonen gick, men ett år förlopp, och han hördes ej af.
Dagens Ord
Andra Tittar