Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
Den unge fursten talte: "I denna lugna boning, En dyr väninnas fristad, Af veka händer vårdad, Sin blomstersjäl min blomma Har vecklat ut i fägring, Hon lärt att känna mycket, Att lösa mången fråga; Ett vet likväl hon icke, Hvaraf min sällhet kommer, Då hennes kyss jag möter."
De veka tonerna från klaverets blecktungor trängde dock genom den tjocka aftonluften, förbi dörrposteringen och nådde barmhärtighetens tron vid köksspisen, ty Ida erinrade sig nu, att hon måste gå till brunnen efter dricksvatten åt professorn. Och Carlsson följde med, denna gång dock något osäker i kampen på ett fält, där han var alldeles främmande.
Oupphörligt återkom den tanken för mig, varför hon behövt fråga mig, om jag tillät henne att tro på Gud och att bedja. Ty detta var ju, vad hon hade gjort. Och på samma gång, som denna veka kvinnlighet berörde mig som en fläkt av onämnbar lycka, kände jag ett styng inom mig, att hon någonsin behövt fråga så. Jag genomgick i tankarna vår ungdom och alla de år, vi älskat varandra.
Några flickor vandrade långs stranden, Och bland dessa Ivans sköna syster. När den veka Stojan henne märker, Tänds hans bröst af kärlek, och åt tärnan Kastar han ett äpple och ett kvitten. Men förtrytsam slängde Ivans syster Genast bort från sig hans gula kvitten, Och med foten stötte äpplet unnan. På den gröna marken föll hans kvitten, Äpplet åter i den svala böljan.
Om och om ljödo brefvets uttryck som veka mollackord hvilka målade för henne bilden af ett litet blondt hufvud och väckte hos henne ett oemotståndligt begär att öppna sina armar och sluta detta dåraktiga lilla hufvud mot sitt bröst som förr. Utan att ens ha haft någon öfverläggning med sig sjelf vände hon tvärt i en af gångarne.
Din enda lisa är, att det åtminstone är nedmörkt. Varför vill du inte lyssna till mig, du präktige odalbonde? Därför att din gud är en mänsklig gud, som fägnar sig åt mänskliga seder. Vi, som plöja och så och ströva i urmarken, höra närmre omkring oss urmarkens andar. Och din veka mässa och dina broderskyssar äro dem en styggelse.
JULIA. Men, goda onkel, hvarför neka Till dessa känslor, eldiga och veka, Som väckas dock så lätt uti er barm; Än skapa sällhet vidt omkring, än leka Som barn bland oss i fröjd, i harm; Som aldrig skada någon, endast vålla, Att man blir varm tillbaka, att man kan Så innerligt, så hjärtligt af er hålla? v. DANN. Nu tyst! Du talar som en liten fjolla.
Alla försök af Ambrosius att vänja paraplyet af med sådana erotiska känsloutbrott, visade sig vara fruktlösa; men hur än nämda unga qvinna behandlade det veka skydd, hon valt sig, tvangs det att fortfarande hjelpa henne med att representera elegansen. »Nå det er godt at paraply-eselet ikke er et mandfolk!» tyckte Ambrosius, när han såg hur ömt, men tillika handfast hon behandlade detsamma.
"Länge har jag fruktat den lismande, veka flickans smil, i dag är jag säker. Dougal, med den dubbla synen, har sett henne som Corallins maka". "Är Hildred icke dödlig?" "Ja, jag är dödlig, ja, och efter mig skall kanske en annan blifva Corallins maka. En annan skall äga hans hjerta, en annan skall vara hans barns mor.
Den veka, svärmande, obeslutsamma konungen påminner ovillkorligt om Sigismund, då hertig Karl med sitt tilltagsna, stränga, härsklystna sinne har en motsvarighet i den mot konungen upproriske Magnus.
Dagens Ord
Andra Tittar