Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juni 2025
Skulle nu en gas flyttas ur en blåsa till en flaska, fyldes flaskan med vatten och korkades. Sedan bands blåsans mynning tätt öfver flaskans, hvarefter flaskan vändes så, att dess botten kom uppåt och blåsan nedåt. Scheele fattade nu flaskan med venstra handen, korken uttogs och fasthölls med den högra. Vattnet rann ut i blåsan, under det gasen fylde flaskan.
Långt i fjerran stack Gråhara båk ensam upp som en obelisk, kal och grå och enslig. Ogästvänlig och trång syntes klippan nedanför båken, och allt omkring flöt det kalla svarta vattnet som ännu ej var fruset till is. Hvilken vy, dyster och mörk som en sorglig framtid, kall och djup som sjelfva grafven. Han syntes icke.
Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upp till länderna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag icke kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att man måste simma; det var en ström som man icke kunde gå över.
Och nu, skeppsfolk! Hitåt med säcken och tärningar och våg, så att vi få dela bytet, innan det blir ännu mörkare. Stora vagnen och Freyjas spånten brinna redan på himmelen. Viken glittrade i den sista kvällsstrimman som ett nät av otaliga våta maskor, och männen stodo till knät i vattnet för att bära i land lasten.
Men när han gick ute för sig själv och det var vår och vattnet flöt i rännilarna på gården, då glömde Sven allt annat på jorden, än att han var en liten gosse, som skulle gå långt bort i skogen. Vem vet, vad han gick i för tankar, eller om han ens märkte, att han kom på förbjudna vägar?
Han ginade över ett kärr, där han höll på att trampa på morkullorna, skrämde upp en älgkalv, såg grävlingen gå ut på aftonpromenaden, allt under det han åts av myggen, som dansade i solnedgången runt om pors och odon. Tuvorna stucko ur det svarta vattnet som små barngravar och gungade när han hoppade på dem, för att snappa ett hjortron.
Ett garnityr af spindelväf hängde emellan tall och gran, björk och rönn, gräset var vått och glittrande, tunga stora daggdroppar hängde på strå och örter. Grodor, daggmask och sniglar höllo kalas på marken, nere vid stranden pep en vessla eller två, medan fiskmåsar och tärnor slogo i viken, flögo i aflånga kretsar, svängde helt om och plumsade i vattnet, hungriga och lystna.
Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.» Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
Han, en flicka! Jo, det skulle bara fattas det. Nej, tack: flicka ville han inte vara, och som väl var, kunde han då inte heller bli det. Men att mor kunde säga så det var inte snällt af henne. Alldeles som om hon inte hade den ringaste nytta af honom! Bar han ändå inte hvarendaste morgon in ved åt henne? Och hvem var det väl, som bar upp vattnet den långa vägen från bäcken?
Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt däri och sade: »Så säger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; död och missfall skola icke mer komma därav. Och vattnet blev sunt, och har förblivit så ända till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade. Därifrån begav han sig upp till Betel.
Dagens Ord
Andra Tittar