Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Jag skulle ha radat upp halskedjor och silvertackor och för väl hundrade gången räknat vart mynt i påsarna. Därefter skulle vi gått och räknat trälarna, och jag skulle ha nämnt var och en vid hans öknamn. Du skulle ha fått se, hur välfödda och hur varmt klädda de stodo allesamman.
Den julaftonen stod sedan kvar i bådas minne med en stämning af något ljust och varmt, något festligt och gladt den samhörighetskänsla, den trygghet, den frihet från förställning och den glädje vid att få gifva, som skall vara familjelifvets heliga palladium. »Det är den första julafton, vi fira samman», sade modern. Han var i strålande lynne och han berättade henne för första gång om sig sjelf.
Men fram skulle han, kärleken i hjärtat dref honom, och den som drifves af kärlek, frågar ej efter bråddjup och smala vägar. Småningom blef vägen bättre, men det blef kallare och kallare. Vinden slet i hans rock och piskade snö i hans ansikte, men mannen bara svepte rocken tätare omkring sig och tryckte hatten säkrare på hufvudet. Och han frös icke, ty hjärtat var varmt af kärlek.
Damerna Willman togo honom däremot ganska varmt i försvar, så att det ville synas som om den stackaren ännu efter döden behållit något av sitt kvinnotycke.
Hvar hon gick fram, »kontorsfröken», logo de emot henne, vexlade små frimodiga repliker och nickade vänligt. Dion, som skötte småbarnen utanför, blef otålig och stack in hufvudet. Uh, hvad här var varmt, kom nu. Man gick ut. Endast svägerskan ville se ännu litet till. Kanske köket. Fina tog afsked af de andra och följde lilla svägerskan.
Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart. Bättre är en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.
Men det var en egenhet med dessa skuldsedlar, en egenhet, som på ett underbart sätt förlängde deras tillvaro: förfallodagen inträffade alltid mitt i vintern, då vedprisen stodo som högst, då nordnordvästen tjöt som argast i Blekängslådornas gluggar, då de välsignade ungarna måste ha skor på fötterna och någonting varmt i magen.
Ja, om du bara tänker på att du har gett mig ditt hjärta och din tro och hela ditt lilla väsen det har jag aldrig bedt någon annan om eller fått det. Så kysste hon honom varmt och länge. Vet du, hvilken vers jag tyckte bäst om? sa hon se'n. Nej.
Han känner numera icke igen mig, då vi mötas. Men jag känner honom. Vi hundar äro sådana vi glömma aldrig dem som visat oss vänlighet. Så var jag i ett hus, där det fanns kök. Det var något nytt. Köket är det viktigaste rummet i alla hus. Där är varmt och gott och finnes där en god jungfru, så har en hund det bra. Men hon bör vara förlovad.
Det är väl bäst, att ni går nu då? Ja. Hon reste sig upp. Men jag vill tacka er först riktigt varmt säga er, att ni öppnat nya synvidder för min själ min fantasi mina drömmar. Jag tror, att jag skall kunna lefva rätt länge på minnet af hvad ni gett mig och arbeta mig vidare fram på egen hand. Hon räckte honom sin hand, och medan han höll den i sin, såg han henne småleende in i ögonen.
Dagens Ord
Andra Tittar