United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och med kraft och värma han sin väg beträder Och lik dagens stjärna sig i strålar kläder, Och mot vinternatten kring tyrannens spira Sänder han glödande pilarnas skur. Och då faller härjarn, då förjagas natten, Och en gryning flammar öfver land och vatten, Och mot morgonglansen af den nya dagen Skallar den heliga frihetens ord.
En gång kunde jag icke motstå frestelsen att se ned på den varma, fasta hand, som höll mig fången. Den var rätt stor, full af lif och viljekraft. Det var en mans hand. Ett samtal med Ivar Mörcke är för mig någonting lugnt och välgörande. Jag glömmer att han är den ryktbara storheten, ser i honom blott den mångsidige människokännaren.
Nu kommer turen till honom; men när inspektoren ser hans blåfrusna ansikte, ropar han medlidsamt: "Kom med mig in i köket, pojke, du behöfver få någonting att värma dig med." Och han tar den darrande gossen med sig och säger till om en kopp varm mjölk åt honom. Åh, hvad den värmer! Glädjestrålande tar han emot sin krona och tackar inspektoren hjärtligt för förfriskningen.
Och när skola vi äntligen lära oss förstå att när makterna önska att vi skola äta köttbullar, så skola vi icke beställa Kidney and bacon eller tvärtom. Huru outrannsaklig är icke Försynen! Det var en sådan dag solen hade börjat värma och sommaren var på väg. Det var en sådan dag, då man lämnar sitt arbete och går ut på gatorna och torgen.
Honom svarade strax den ärlige tiggaren Aron: "Ville du tränga mig bort och ej unna den grånade gubben Värma sin sida vid ugnen, som dock har värma för alla, Måste du skylla dig själf, om ock nacken du brutit i fallet!"
Som om han skulle behöfva gå ifrån mig; som om jag skulle känna mig öfvergifven! Hå, jag går själf, när jag af sammanvaron blifvit botad för en lidelse, som tändts af min ensamhet och min varma fantasi. Jag går af egen, fri vilja. Jag går, därför att jag är trött på det, som är tomt och halft. Jag är icke besviken. Min känsla har varit verklig. Jag vill vara en vän åt dig, jag vill hålla af dig.
Han stötte tillbaka den lilla handen. Och han ser två blåa, hjertegoda ögon, frågande, bedjande se upp mot sig. Nu ville han förintas, gråta, taga upp det sårade barnet i sina armar, bedja honom förlåta, värma upp isen, som kristalliserade in hans hjerta. Han kände sig vara en usling, en eländig, som stötte tillbaka en hand. De gingo hem. Han ville skaka af sig brottet, men kunde ej.
Orden kommo så varma och mjuka med ett tonfall, som snarare liknade Bellas.
Men se, de äro att likna vid strå som brännes upp i eld, de kunna icke rädda sitt liv ur lågornas våld. Detta är ju ingen koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid. Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för. Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort, var och en åt sitt håll och ingen finnes, som frälsar dig.
Båda tviflade de på Gud. Och i de kalla vinteraftnarne suto de der och njöto af sina lidanden. Men i det varma rummet hemma hos kommerserådets satt den unga modern allena och matade sitt barn med komjölk ur en kautschuktut. Hon tvättade honom och gjorde honom så fin och ren.
Dagens Ord
Andra Tittar