United States or Uganda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag såg att hon hatade mig. På bordet, framför mig, satte hon ett fat, även det av silver, och på det låg Kidney and bacon . Det gick ett år. Livet gav och tog. Riken störtades och troner föllo. Det var åter vår. Solen sken som förr på strömmen av människor som gled fram på den breda gatan. Och åter var det lunchdags. Och åter stod jag utanför den stora restaurangen vid torget.
Där stodo många goda rätter och där stod som i går Kidney and bacon . Jag tänkte: det är en stående rätt på denna restaurang, det är ställets specialitet. I går fick jag den ej. Ödet ville köttbullar låt oss se hur det går i dag! Och så beställde jag Kidney and bacon. Det gick en stund. Runtom mig sorlade publiken och ute på gatan hörde jag kolportörerna ropa ut tidningarnas stora nyheter.
Jag gick in och jag fick mitt samma bord som förra våren. Jag satt mitt bland de unga ätande herrarna och flickan från i fjol stod åter vid mitt bord. Hon räckte mig matsedeln och jag såg på hennes blick att hon kände igen mig. Det är mannen som skall ha Kidney and bacon , tänkte hon Kidney and bacon , Kidney and bacon det måste jag komma ihåg!
Jo, naturligtvis, sade hovmästaren. Det kan aldrig vara köttbullar? Nej, inte här. Vi ha Kidney and bacon. Då har här skett ett misstag, sade jag. Jag har beställt Kidney and bacon och jag har fått köttbullar. Köttbullar är också mycket bra, framför allt på denna restaurang, men jag har icke beställt dem. Hovmästarens ansikte blev mycket allvarligt.
Där fanns många rätter, jag gled igenom dem alla och så stannade jag vid Kidney and bacon . Å, tänkte jag, det är njure med fläsk, det kan vara mycket bra. Just nu vill jag ha det! Jag beställde Kidney and bacon. Den unga uppasserskan försvann och om en stund kom hon tillbaka med min mat. Den låg mycket nätt och vackert serverad i en silverkarott och var köttbullar med potatis.
Jag såg på den unga flickan. Hennes ansikte sade mig ingenting. Hon ställde karotten på bordet och försvann. Jag tänkte: hon har missuppfattat min beställning. Någon annan har fått Kidney and bacon och jag har fått köttbullar. Men så är det ju ofta i livet. När få vi det vi önska? Och huru ofta händer det icke att just det vi önska skänker oss besvikelse när vi få det. Makterna leda våra öden.
Vi böra själva ha något att säga. Det duger inte att tänka: Försynen är sysslolös låt den få arbeta! Sådant kan misslyckas. Men i dag driver makterna med mig. Det kan inte tillåtas. Jag är en fri man. Jag vill bestämma själv över min lunch. En hovmästare gick förbi. Jag knackade och han kom, artigt bugande. Förlåt, sade jag, Kidney and bacon är det icke längre njure och fläsk?
Och när skola vi äntligen lära oss förstå att när makterna önska att vi skola äta köttbullar, så skola vi icke beställa Kidney and bacon eller tvärtom. Huru outrannsaklig är icke Försynen! Det var en sådan dag solen hade börjat värma och sommaren var på väg. Det var en sådan dag, då man lämnar sitt arbete och går ut på gatorna och torgen.
Där fanns många rätter på matsedeln och där fanns köttbullar med potatis. Jag beställde köttbullar. Flickan såg på mig ett ögonblick. I hennes ögon låg undran och tvivel. Så gick hon. Och om en stund var hon tillbaka med ett fat av silver och på det fatet låg Kidney and bacon. Därute på torget rullade spårvagnarna, skreko kolportörerna och lyste vårsolen.
Dagens Ord
Andra Tittar