Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 14 juli 2025


De vågade för öfrigt icke närma sig henne, de beundrade henne blott afstånd, och Agnes fäste väl knappast någon uppmärksamhet vid deras känslor. Skall Agnes någonsin bli kär? undrade vi ofta. Och i hvem? Hvem skall bli den lycklige? Fins det väl någon enda man som vore henne värdig? Vi för vår del betviflade detta högeligen.

Hon är dig värdig; ja, sätt och vis blir det dig en ära att henne till hustru. Jag vill göra er bägge lyckliga. Det är, med ett ord, min hushållerska, mamsell Petronella, som förgapat sig i dig. Hon är kär över öronen, stackars människan... Mamsell Petronella? Det kan aldrig vara patrons mening! utbrast Sven, blossande röd i ansiktet. Jo, min vän.

Sina händer höll han ryggen liksom för att icke komma i frestelse att röra vid föremålen och mössan behöll han i händerna liksom var den icke värdig att upptaga en plats bland alla dessa rariteter.

Fru Lassons självrörliga pupill gjorde otroliga evolutioner bakom pincenéglaset. Aldrig? Bevare mig! Kom in, kom in i värmen. och se, om ni finner något, tills maten blir färdig. Dybedræt och Börevig gingo in och företogo en husundersökning, värdig Sherlock Holmes. Ett antal portvinsflaskor stodo lur i hörn och vrår.

Gossen reflekterade för sig själf utan att besvara moderns fråga. », hvarför dör man ?» »Gud vill det...» »Men ä' det bättre där än här?» »Javisst, det kan du vara säker .» »Hvarför ska' man vara här?» »Emedan, åh ... det förstår du inte.» »Åh jo, bara säg, söta mammaModern svarade icke. »När kommer man till himlen, mamma?» »När Gud anser en värdig

Var värdig din Rose Farväl! Greta . Hans första och naturligaste impuls var att skriva till Greta. Han skulle öppna sitt hjärta för henne, tillstå, vilken komedi han spelat dessa månader och som ersättning för hennes gränslösa sorg erbjuda henne sin gränslösa, allt annat uppslukande kärlek. Han var visserligen en tre år yngre än hon. Men hade åldersskillnaden i grund och botten någon betydelse?

Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig; och den som icke tager sitt kors sig och efterföljer mig, han är mig icke värdig. Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.

Fru Pardo Bazán befriar således individen ur hans beroende af ras, miljö och ögonblick hon erkänner, vill det synas, att enhvar af dessa faktorer kan äga sin betydelse, hon förnekar däremot att alla tre tillsamman betyda ett öde. Den determinerade, till en ödets lekboll degraderade, människan vore enligt fru Pardo Bazán inte värdig att vara ett föremål för dikt. Hon yrkar, att dikten skall vara den sanna historien om själens lif och om hjärtats upplefvelser. Men, och detta bör särskildt framhållas, hon vill inte ge den enskilde i en splendid isolering. Hon understryker tvärtom, att hans hjärtas lif och hans själs upplefvelser spegla något allmännare. Han är ingen produkt af ögonblick, miljö och ras, men han representerar dem. I

Nu hade han världens ögon sig. Nu var den stund inne, som en gång kommer till alla de hjältar, han läst om i böckerna, den stunden, hans ögon flugit över bokens sidor, han skakat av spänning, om hjälten till sist skulle visa sig värdig. Och nu var det hans , Stellans tur.

Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegelMen ingen, vare sig i himmelen eller jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri. Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri. Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke.

Dagens Ord

hovet

Andra Tittar