Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Han var frälst. Det var Madonnan som frälst honom. Kerstin satt tyst och orörlig och såg på. Han kände sin mor. Han förnam henne rent fysiskt, än hur hon hade lidit för honom, då han kom till världen, än som ett vitt varmt leende, som omvärvde honom likt en brudslöja, svepte hans hjärta i något varmt och vitt och mjukt och genomskinligt.
Så hon sade; och glad bortskyndade tärnan till kvällens Nöjen, och ensam blef med sitt barn den bedröfvade modren. Tyst satt länge den ädla och lät sin irrande tanke Hopplös svärma omkring, än lockad af flyktade fröjder, Än af en framtids anade kval, blott stundom till stilla ` Klagan förledd, då hon sjöng att söfva den vaknande späda.
Men ångvisslan och fanfarerna kalla honom tillbaka, och Kanholmsfjärden ligger snart lika tyst och sorglig som den brukar om vardagarna, vågorna ta av sig sina vita luvor och gå till kojs; det stiger ett mörkt moln i väster; solen har ledsnat på spektaklet och tycker att det kan vara nog, allting går hem och lägger sig. Äro vi i väg än? Se så där ja! Loss! Markus Larsson advokat
Du hitkallar genast hela den vid storkyrkan uppställda styrkan, du tystar ropen, påminner folket om upprorslagen och tuktar de uppstudsige. Pylades, fortfor Annæus Domitius med sänkt röst, det är i dag du grundlägger din framtid.... Ah ... Jag anar.... Tyst! Jag avsänder genast en centurion för att hitkalla förstärkning. Och jag går att tala med arkonten av Aten....
Se efter att du inte fattar henne i nackskinnet, såsom man brukar bära hundar, utan tar henne sakta på ena armen. Låt henne luta hufvudet mot ditt kindben, gullgosse, så ligger hon nöjdare. Gå sedan helt tyst upp efter våra trappor, hör du, så att du icke väcker herrn.
Hejsan, pojken min, håll dig nu tyst; der är prestgården, och det är en helig plats der alla småbarn få lof att vara snälla, när de fått kyss af mor... Så der ja! Nu voro de framme. Den röda prestgårdsbyggningen med sitt låga tak och sina hvita fönsterbräden låg täckt inbäddad i en björkdunge. På gården mjölkades korna.
Det var, som om den lyfts upp under honom, och åter sakta sänkts ned på golvet. Han hade bara förnimmelsen av att han genom ett underverk satt på den. Det var alldeles tyst, absolut tyst. Han såg ej upp. Med näsduken torkade han sig länge över pannan. Slutligen var det någon som harklade sig. En stund efter sade direktör Möller: Skål! Man drack.
Han sett så mången blodig dag, Så många faror delat, Ej segrar blott, men nederlag, Hvars sår ej tid har helat; Så mycket, som ren världen glömt, Låg i hans trogna minne gömdt. Jag satt där tyst och hörde på, Och intet ord förspilldes, Och natten hunnit hälft förgå, När jag från honom skildes; Han följde mig till tröskelns rand Och tryckte gladt min bjudna hand.
Han böjde hufvudet mot hennes hand och grät, grät bittert och tyst. Han snyftade som ett barn, drog djupa suckar och såg så öfvergifven ut. Ännu ett anfall af krampaktig plåga. Han led, han också, led verkliga samvetsqval. Han glömde grannqvinnans närvaro.
Med en tyst vältalig kritik öfver allt fjesk, slängde de sig slutligen båda utan alla förberedelser på den hårde träbänken, men väcktes till ny förvåning af mig, som egnade dem några moderliga omsorger i form af en kappa och ett par kjolar, och så gingo vi alla till hvila, om icke just till ro, i sömnens mycket omskrifne armar.
Dagens Ord
Andra Tittar