Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 november 2025
Gumman tyckte om att ha sällskap och höra någon prata, så att hon satte värde på dessa små uppmärksamheter utan att vidare fästa något avseende på vad dessa dödsberedelser kunde innebära.
Kandidaten och jag blixtrade af harm, när vi af denne betitlade norrman beklagades, att vi ej föregående afton varit vid ett visst sanatorium och sett »folket, dansa hallingen för herrskapet mot betalning.» Vi samlade i tankarne de medlemmar af norska folket, som vi lärt känna, och tyckte det skulle vara omöjligt att i detta allvarliga land finna slika hallingdansare, men nu sågo vi ju med egna ögon och hörde med egna öron att äfven i Norge finnes en pöbel, som förnedrar och låter sig förnedra.
Gossarne trätte allt emellan; hon orkade inte banna dem, hennes mun var som fastspikad, läpparna och tänderna hoppressade och tungan tjock. Själen var utanför kroppen, tyckte hon. Hon lefde inte mer och var inte der i rummet, och likväl visste hon, att hon lefde, visste att hon var just der, hvarest hon befann sig; visste att den der var hennes man och att de der barnen voro hennes barn.
Nu vill jag se om hundra dollars kan fresta en fattig svältande sate som ni, som hittills varit hederlig, till att bryta med sitt föregående liv. Ni får dessa hundra dollars om ni begår en ohederlig handling. »'Vilken handling vill ni att jag skall göra? frågade jag. Herrarna böra komma ihåg att jag svalt; och jag tyckte det kunde vara skäl i att höra vad som begärdes av mig.
Ingenting kunde vara vackrare än att se store-bror, som tyckte om att vara karlaktig och därför ogärna lade sina känslor i dagen, draga lille-bror i en liten vagn, njuta av hans glada ansikte och oupphörligt vända sig om för att se efter, att lille-bror icke föll av.
Men det minns jag, att jag först längtade att ha henne undan; sedan tilltog denna längtan, så att när vi för fem år sen stod vid tröskverket hos grannen, längtade jag att se hennes finger först mellan hjulen, sedan hennes arm, hennes kropp, och jag tyckte att jag skulle skrattat, om jag sett henne komma fram på andra sidan som en sill.
Nej, du hörde orätt, Anna Eva. Kanske jag inte sa tusen, Gusten? Här blinkade han alldeles rysligt, så att direktören såg det. Ja, nog tyckte jag han sa tusen! höll Gusten med så gott han kunde. Skrivningen var över och direktören förklarade nu, att han ämnade för sitt bolags räkning ta upp en fältspatgruva på Rågholmen.
FRANK. Jag fann, Jag tyckte mig för fattig att med ära Mitt stolta, högtförnäma släktnamn bära. v. DANN. Då, gosse, kan du ta det åter an; Nu kan du hissa flaggor som i hamnen. Skall jag ej också få min del af famnen? v. Hvad nu? Släpp af! Det där är galnskap ju. Hvad tänker du uppå, säg, yrar du? Du är ju rakt ifrån förståndet, flicka.
Det lät som rop af måsar, det dånade i träden borta vid hagen, molnen jagade fram med ett sus, i magasinerna hven det genom de öppna fönstren, det knakade och brakade, gnisslade och tjöt öfverallt der vinden fick ett motstånd. Nedifrån stranden tyckte hon sig höra hur isstyckena med dån slogo mot hvarandra och spillrades i tusen stycken.
»Hvad tror du?» frågade frun och spände sina gamla grå ögon i den rödhårigas fräkniga ansikte. »Om Lotta sku' ha hört hvad husbond sa' i natt», mumlade Hilda och torkade ögonen med sitt förkläde... »Sa' i natt? Till hvem?» »Husbond sa' i natt till mig i stugan snyftade hon »att han tyckte han skulle vilja ha en ny hustru nu snart; tänk om hon hörde det! Och så... »Och så?»
Dagens Ord
Andra Tittar