Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 september 2025
Han närmade sig hastigt fyrtiotalet, kring hans tinningar hade håret glesnat, och magens diameter lät även en flyktig betraktare ana den välsituerade ungkarlen.
Och så kan du hämta galoscherna också. Han blev med ens alldeles het. Han visste, att när det blivit mörkare, skulle de kyssas. Det sprängde i bröstet på honom. Det bultade vid hans tinningar. Ja, ja, viskade han. Med fumliga händer fick han rocken på sig. Kom nu. De stodo ute i förstun. Tyst, sade han. Låt oss gå tyst! Så att Greta inte kan höra oss.
Ännu kunde han på sina tinningar känna de kalla läpparna. Han sprang ut för att följa med trälarna, som han brukade, men han kunde ej finna dem. Vad var det då de viskade om nyss, när de gingo förbi honom? Det förundrade honom också, att Tova icke kröp tillbaka in i fårfållan i hörnet utan gick ut med de andra.
En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ned alla söner till Set. Edom skall han få till besittning till besittning Seir sina fienders länder. Ty Israel skall göra mäktiga ting; ur Jakob skall en härskare komma; han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit.»
Wainahée gjuter några droppar mjölk i den afdomnades mun, hon gnider hans tinningar och se hans ögon öppnas. Men han vänder dem med afsky från Wainahée. Wainahée, du arma, hvarföre drabbar dig icke straffet? Du bröt mot gudarnes tabu, och du lefver ännu. Wainahée kan du lefva då din make föraktar dig.
Hela Silverbucklas inre uppreste sig emot att bli tagen för en Olson. Mödosamt satte han sig upp, reste sig så småningom på alla fyra, och stod till slut i luckan. Vinden svepte kring hans brännande tinningar. Det kändes skönt.
Bloden steg henne åt hufvudet och sjöd i ådrorna, händerna knöto sig krampaktigt. Hjärtat klappade, tinningar och pulsar brände. Hon förstod ingenting, kunde ej tänka en redig tanke. I hennes öron ringde blott det olycksaliga »gammalpiga». Maskinmässigt stälde hon sig åter framför spegeln. O fasa, huru såg hon ut! Ansiktet var gråblekt, ögonen uppspärrade, blicken vild, nacken mörkröd.
Jag har gått ut och superat mitt under arbetet för att få höra larm och se människors anleten, vara mitt i febrilt liv, känna det bölja omkring mig och bränna mina tinningar. Men pjäsen blev färdig, och jag känner endast en stor mattighet. Vad jag vill nå, är nu sannerligen varken ära eller författarglädje. Jag känner det, som om min hjärna levde ensam på hela den övriga kroppens bekostnad.
Dagens Ord
Andra Tittar