United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon emotser med lugn och glädje sin upplösning. Ja, lovad vare Gud! Och testamentet? Det skall i morgon vara i dina händer. Och dess innehåll? Ack, högärevördige fader, hon har varken förgätit kyrkan eller dig, hennes biktfader, ej heller sina släktingars naturliga anspråk.

nionde dygnet övergick lungkatarren till akut lunginflammation. Abraham eftertelegraferades. Barnen voro samlade i sängkammaren. Julius Krok stod knä i sin säng och stödde den sjuka med kuddar. Fru Marie lät Abraham taga fram testamentet ur byrålådan. Jag har gett pappa allt, vad jag äger, sade hon. Jag tror inte, att någon av er, barn, har någonting däremot.

Jag behöfver blott erinra om högättade personers nobelt burna fattigdom och testamentet som jämlikt makternas obegripliga rådslag i tidens fullbordan försätter dem i ett tillstånd af välmåga.

Vi väl i morgon se det besynnerliga testamentet publicerat i alla tidningar, det leder till diskussion inom alla läger och vi följa med denna och höra huru den allmänna meningen ställer sig till saken. Sedermera torde den ena idén om Mars efter den andra komma att dyka upp, alla framkallande livligt meningsutbyte. Under tiden vi väl en eller annan god idé.

För någon tid sedan kom ett större antal judar till Palestina från Arabien, tillhörande Gads stam. De påstodo sig fått uppenbarelse om att dit återvända, ty "Messias ankomst vore för handen." man gaf dem det hebreiska nya testamentet blefvo de ganska förundrade att läsa om den judiske profeten Jesus, som deras landsmän hade behandlat illa.

Slutligen började han tala med tydlig röst men i avhuggna och ibland svårförståeliga satser. Han sade: här var det. Husbond lovade att tala med skogsfogden om Grädel. Jag litade löftet, men han svek. visade han mig testamentet, att kvarnen och skogen skulle bli mina. Det tyckte jag var rätt. Men vad det led blev han ond mig.

Det där testamentet är naturligtvis bara en formalitet. Men jag måste ju anständigtvis vara närvarande, när det uppläses. Gärna det, svarade vännen och klockan ett sutto de bägge hos advokaten, som med högtidlig min bröt testamentets sigill. Innehållet var ej precis enkelt, som löjtnanten hade tagit för givet. Testamentet.

Det var bara dekokt epistlarne i nya testamentet. En söndag får Johan det infallet, kanske efter någon oförsigtig bibelförklaring i skolan der det talats om andarnes frihet eller dylikt, att han icke skall i kyrkan. Han blir hemma helt enkelt. Om middagen innan far kommer hem, förklarar han inför syskon och tanter, att ingen kan tvinga en annans samvete och derför gick han icke i kyrkan.

Han började ångra att han druckit den där smulan. Om han gick in, flög gasten nog efter, satte sig hans bröst och begynte kväfva honom. Därför gick han icke in, hvarken hit eller dit. Det hade varit bättre, om han icke gått kalas, utan varit hemma och hört Lotta läsa ur testamentet. Om han skulle försöka att be? Neej, det var inte värdt.

Och hon kände, att hon hunnit till sista kapitlet utan att någon lycklig förändring var att vänta. Endast någonting godt ifrån Nadja, det var hennes hopp, den väntade fodelsedagsgåfvan. Gud var ju god, och hon hade fått upp en hoppingifvande vacker vers ur nya testamentet nu qvällen. Det måste komma någonting godt, men han dröjde. Tänk om han hade henne med sig!