United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !
’Min bästa Sven’, sade jag. ’Med tanke på de omständigheter, under vilka vi förlovade oss, så tillät jag mig tro, att du snarast torde vara tacksam för att ibland få slippa mitt sällskap.’ Då teg han en stund och bara såg på mig. Så tog han mina händer och sade: ’Margit! Sedan dess har mycket förändrats.
Men en flicka låg i pärlan, Och hon bad en bön och sade: "Offra upp din pärla, gosse, Bryt mitt fängsel, låt mig fara, Och en tacksam blick i stället Vill jag för min frihet skänka." "Nej, vid Gud, min goda flicka, Pärlan är för mycket dyrbar; Bär blott stilla du din boja, Mången bar en vida värre."
Och ändå ville man, att han skulle vara glad och tacksam? Jo, det var just något att tacka för! Det föll honom aldrig in att i den andra vågskålen lägga den stora förmånen att äga en god hälsa och en trofast mor, som alltid tänkte på hans bästa. Han fortfor i stället att nära sina bittra tankar.
Jag har intet att förlåta. Fru Meilert tryckte hårdt hennes hand. Men kan du skänka mig en smula tillgifvenhet, så är jag tacksam. Berätta nu om .
Att han blir likgiltig emot mig, är jag beredd på. Hvad mera? Jag skall vara honom tacksam för hvarje stund af lycka och han skall vara mitt vackraste minne. Han skall vara det såll, genom hvilket alla mina lumpenheter och småfel skola rensas bort. När han kastar mig undan, skall det vara fullödig kärna alltigenom. Sista kvällen han var här, sade han: För mig finns det endast två slags människor.
Men du skall stanna här en tid, så att vi tillsammans kunna ordna denna angelägenhet. Den är af stor betydelse." "Må det ske, såsom du befaller", sade Frumentius tacksam, "men jag beder dig uppehåll mig icke länge. De behöfva mig därborta, och äfven mitt hjärta längtar efter mina vänner." Kort tid därefter firades i den kristna kyrkan i Alexandria den högtidliga invigningen af en missionsbiskop.
Principalen förklarade för den unge mannen, att han var belåten med honom, nöjd med hans arbete och uttryckte sin glädje öfver att ha funnit honom. Han hade nu vidtagit anordningar för att upptaga honom i firman. Men till hans häpnad svarade den unge mannen: Jag är mycket, mycket tacksam, men det är mig omöjligt att emottaga anbudet. Hvad står på? Ni passar mig. Passar jag inte er?
Granarne rundtomkring hviskade till hvarandra. De hade hört och sett så mycket under sin tjenstgöring vid banan. Nya friska vindar, som fläktade genom ungdomens sinnen, fällande ett godt frö här och der i tacksam jordmån och sega gamla rotskott, hvilka voro omöjliga att utrota, emedan de sträckte sina rötter långt, långt ned i jorden.
Det är Herrens kvarn, som mal långsamt, men mal fint och svart! Du är upplöst i stoft, och du tror att det är slut med dig. Nej då, det skall börja om igen, och man låter dig åter gå igenom kvarnen! Känn dig lycklig! Det är helvetet här på jorden, erkänt av Luther, vilken skattar såsom en särskild nåd att varda pulvriserad på denna sidan om empyrén. Känn dig lycklig, och var tacksam därtill!
Om han blev »omvänd», innan han dog, vet jag ej, men nog var han lycklig som fick dö, tacksam mot människorna, vilka alldeles oförskyllt vårdade honom, och stolt i medvetandet att vågmästarn en gång åtminstone fick orätt, då han spått honom att han skulle draga sista andedraget i en vedbod. Början av Ån Bogsveigs saga. Björn hette en man och hans hustru Thorgerd. De hade två söner, Thore och Ån.