United States or Cayman Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Emanuel lägger märke till allt detta, och vid en frukost säger han i en ton som illa döljer mycken list och ondska: Jag tycker att du är så elak mot Astrid. Hon är en riktigt snäll flicka. Karl-Olof svarar inte. I det längsta vill han behärska sig. Emanuel går vidare: Jag tycker hon är dum som bryr sig om dig för resten spelade hon tennis med Tage i går. Då är det färdigt. Karl-Olof rusar upp.
Jag vet ej av något upplopp, endast av en straffdom, som mordlystna kättare själva nedkallat över sina huvuden. Men här är det icke i sin ordning, att du frågar och jag svarar. Jag vill veta, vad som gör, att du infinner dig här med alla dessa. Här måste timat någonting utomordentligt. Min son, har du haft underrättelser från Konstantinopel eller Antiokia? Ja, min biskop, från båda hållen.
I den sen sekler ren det stadgadt stått: Att, bryter en; all skuld är endast hans, Att mannen böter ej för hustruns brott, Ej hustrun för sin mans. Om det är brott att kämpa för sitt land, Hvartill hvart ädelt hjärta svarar nej, Så utkräf straff af män med svärd i hand, Af barn och kvinnor ej! Ni segrat, makten tillhör er i dag, Jag är beredd, gör med mig hvad ni vill!
O, jag afundas dig, lyckliga menniska, som eger den sanna glädjen! Men jag är bedröfvad. Hvarför så? Du är missnöjd, svarar du. Nej, alls icke, jag är ganska nöjd med min lott och begär ingenting. Hur är det då fatt? Ah, nu vet jag det; jag är icke nöjd med mig sjelf, och icke med mitt hjerta, som är så fullt af elakhet och vrede.
Det är »flygande holländarn»! svarar den unge grosshandlarn, som står till rors i en blårandig engelsk sticktröja.
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal. Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden: att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
En annan gång, i parken, djupt inne i skuggan under de höga träden, stannar en officer på en häst. Han »gör honnör» för tant, håller in hästen, tilltalar tant och frågar gossen hvad han heter. Han svarar som sanningen är, ehuru något blyg. Det mörka ansigtet ser på honom med goda ögon och han hör ett djupt, dånande skratt. Derpå försvinner ryttaren. Det var kronprinsen!
Jag lyssnar och så svarar jag: Det är ju havet. Vinden är sydlig, då hörs det hit. Det är dyningen. Vad är havet för något? Havet är det stora, stora vattnet på andra sidan ön. Det är så stort att man inte ser slutet på det. Det går ända till Ryssland! Kan man gå till havet? Ja visst, tvärs igenom skogen. Vi hinna fram och tillbaka före frukost. Kom! Och så gå vi till havet.
Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är ju förseglad», och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»
Hur kunde han då ha kysst Rose? Han kände, hur ohjälpligt han smutsat sin kärlek till henne. Hon sade: Det svarar du inte på. Men, ser du, du får förlåta min nyfikenhet. Men jag tänker på det så ofta, jag tänker inte på något annat än det. Hur en kvinna känner det, när hon älskar, det vet jag. För henne är kärleken allt, allt ! Det finns ingenting annat. Det existerar ingenting annat.