Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Där låg Lotta ännu i går afton, hoppfull och sig lik, lugn, stilla och undergifven! Gladare än förr hade hon talat om Lasse nästan med kärlek. Hvad hade händt? Hvad skulle väggarne hafva berättat, om de kunnat tala? Sängkläderna lågo huller om buller, så som folket kastat dem, då de sökte. Skåpdörren stod öppen. Därifrån hade hon tagit sin nya svarta kjol. Lifvet hängde ännu kvar.
Här fäste han nu snaran så försåtligt, att Svarta Gustaf, om han gjorde försök att komma igenom, nödvändigt på detta ställe skulle finna sin galge.
Herre Gud, att det är min Nadja, som talar så... Kajsa suckade och knäppte fromt sina i stora svarta bomullsvantar inslutna händer i hop öfver magen. Herre Gud! Himla dig inte, mor, det är så bra som det kan; du skulle ha tackat Gud, om du haft hälften så godt.
Låt oss vara glada, min drottning, viskade han uppsluppet under den svarta hättan. I
När jag efter tre veckor kommer igen in till badorten och träder in i hotellets stora sal, sitter min vän pastorn vid table d'hoten omgiven av stadsherrar och damer. Han är nyrakad, nyklippt, har en ren vit halsduk, fint borstade svarta kläder.
Dagens glanspunkt var skymningstimman efter middag, då modern halflåg i sin bekväma stol och de två unge sutto tätt intill hvarandra framför kaminen, medan skenet från glöderna strömmade genom det svarta gallret ut i rummet. De sutto nästan alltid tysta; blott då och då föll ett ord, liksom på måfå.
Ögonen, svarta som kol med en tindrande gnista i sotet, Brunno i hufvudet djupt, och den vidt uppspärrade munnen Gapade röd som en ugn; förskräckeligt var att i striden Möta en slik, då med skri från sin flämtande fåle han anföll. Men en afton det var, vårtiden vid början af kriget; Allt var stilla och tyst, och vi rastade, sen vi om dagen Slagit och drifvit en tropp närgångna kosacker tillbaka.
Förr hade hustrun satt vita gardinkappor en gång i kvartalet för fönstergluggarne, men nu stirrade de nakna mörka hålen så svarta ut. Tackel och stående gods var sotat av regnet, och skrovet var tungt, murket och seglade illa.
Då vaknade pastorn och gav till ett skrik som en gris under slakt. Hala! kommenderade Rapp, som märkte, att folket lystrade oppe på backen och redan skyndade till. Men Carlsson lade sig på knä och vältrade pastorn i gyttjan, gnodde in hans svarta kläder med händerna, så att varje spår av olyckan, som skett i brudsängen, var bortblandat. Vad är det därnere?
Han får en säng på kammaren och ligger kvar över natten. Följande morgon kommer han i sin långa svarta rock till kaffebordet, högtidlig, sträng, såsom om han ångrade sin gårdags handlingar. När jag anordnar om båt för honom, hör han mig titulera fiskargumman fru, vilket ger honom anledning att avsides säga: Du ska inte kalla madammerna fru; du förstör folket.
Dagens Ord
Andra Tittar