Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2025
Abraham hade varit uppe med solen och kände sig sömnig. Han strök i sakta mak förbi husknuten bort mot bänken. För en stund sedan hade den stått tom. Nu satt Elsa där. Det kom så överraskande, att Abraham ofrivilligt stannade och spärrade upp ögonen. Ja, där satt nu verkligen Elsa, och det var ingenting vidare med det. Han steg fram, nickade och satte sig bredvid henne. Hon reste sig. Varför?
När en halv timme gått, knuffade Norman på Rundqvist, som stod framlutad med handen för pannan, som om han mått illa, och med tummen pekade han åt Clara och Gusten på brandsprutan. Rundqvist vände sig varligt åt sidan, spärrade upp ögonen, som om han fått se den onde själv, skakade på huvet och log, som om han förstått.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn. När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka. Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Stellan hade suttit med vitt spärrade ögon och vidöppen mun, medan Kalle dragit fram kökshandduken. Han blev sittande så länge. Det var till och med som om han inte hört sin fosterbrors skärande skrik. Det hade blivit alldeles dött inom honom. Han satt som förstenad... Men så, med ens kändes det som om en blixt slagit ned i honom. Plötsligen såg han Kalle.
Då blundade Julius Krok och bugade åtta resor. Men när han kom in i salen och såg sin hustru och stramaljen och garnet, slog han ut med händerna och sade: Marie, jag är trött. Jag är jag är ledsen. Å, är du ledsen? sade fru Marie och spärrade upp ögonen. Ingenjören gjorde en helomvändning. Han gick upp till Louise och satt sig vid fågelburen.
Och hon hade en så bra kamin, som alltid var glödhet. Vem ä gamla Kerstin? Dä ä min gamla barnpiga. Och hon bor i Lillegård. Kalle nickade betänksamt. Och hos henne kan vi få låna en knappnål, som vi kan sticka oss mä i fingertopparna. Nu spärrade Kalle upp ögonen: Sticka oss i fingertopparna! Va pratar du för skit? Vafför skulle vi göra dä? Ack, dä va sant!
När en halv timme gått, knuffade Norman på Rundqvist, som stod framlutad med handen för pannan, som om han mått illa, och med tummen pekade han åt Clara och Gusten på brandsprutan. Rundqvist vände sig varligt åt sidan, spärrade upp ögonen, som om han fått se den onde själv, skakade på huvet och log, som om han förstått.
Därtill förordnar och utnämner jag herr kommerserådets dotter. Valborg? sade Träsken, spärrade upp ögonen. Nej, jag betackar mig ödmjukast. Jag har fem döttrar, herr greve, den ena hos domprosten i Skara Det är känt, avbröt greven, kommerserådets döttrar äro kända riket runt. Men för gammal vänskaps skull gör han mig nog till viljes.
»Hvem själf?» Den gamla frun spärrade upp ögonen och munnen och såg ut som ett ofantligt frågetecken. »Lotta, vet jag! Förvaltarns Lotta.» Frun trodde att Maja-Stina själf gått från sitt förstånd. »Har Lotta, som är lam, som ännu i går var lam, gått bort? Menar Maja-Stina, att hon är död?»
Ja, det kan jag tänka, sade Träsken. Törs jag så göra en fråga till? Kan greven erinra sig namnet på mamsellens onkel? Greven spärrade upp ögonen. Namn? Varföre då, då, herr Träsk? Varföre så nyfiken? Namnet nå, det är kuriöst nog att minnas. Han heter Luther. Luther, upprepade Träsken. Jaså, han heter Luther. Köpman Luther i Göteborg, som spelar orgel? Ja, han är känd.
Dagens Ord
Andra Tittar