Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Det var herligt att få gråta, att känna spänningen gifva efter, och den tryckande, qväfvande känslan af ångest småningom rinna bort med tårarne. När läkaren kom, såg han gladt öfverraskad ut. Febern var borta och blicken klar.
Hon kände sig nästan sjuk av spänningen att vänta på honom hon visste, att han säkert hade lovat att komma och utsikten att möta honom i denna omgivning, betog henne allt hennes mod.
Jag har aldrig sett såna ungar som ni är i dag! Göran viftade ännu ivrigare. Vad är det då? Jo, tant, Stellan han gråter för att ja vill se hans häst och för att ja har sagt att pappa kan sätta hans pappa i arresten. Tant Emilie slog pekpinnen i katedern: Göran ska vara tyst! Ögonblickligen! Ja, men Nu går Göran ut! Göran försvann långsamt. Spänningen i salen var oerhörd.
Hade ni någon giltig orsak förmoda, att den anklagades besök i ert hem skulle vålla er man vrede eller sorg? Fru Maturin svarade med naiv uppriktighet: Det är klart; det förstår man. En spjuver bland åhörarna ropade: Tacka tusan för det! Han fördes genast ut ur salen men hans dumma skämt väckte varken löje eller ens någon uppmärksamhet. Spänningen var alltför stark.
Då bromsen gör sin entré i berättelsen, härmar han djurets surrande läte sssss och då dramat blir som mest spännande, står han upp på golvet och visar med energiska rörelser och gester det olyckliga offrets hjältemodiga kamp. Vid berättelsens huvudpunkt, då spänningen är som starkast stelnar han plötsligt till, står rak med stirrande ögon och faller sedan ihop på en stol. Effekten är storartad.
Han ringde, som om han slagit brandalarm, andfådd av språngmarschen och spänningen. Hans hjärta slog ända upp i halsen på honom. Inne i tamburen sjönk han ned i dess mörkaste vrå, på galoschhyllan. Stäng, stäng, flämtade han till Kerstin, innan di kommer Gamla Kerstin sökte trösta honom. Har di vatt stygga mot gossen?
Men spänningen tilltar nu, mitt hjärta slår starkt; jag gör motstånd, men blixtsnabbt laddas min kropp med ett fluidum, som kväver mig och suger ut hjärtat. Jag störtade utför trapporna för att komma in i salongen på nedre bottnen, där man hade ställt i ordning en provisorisk bädd åt mig för den händelse den skulle behövas. Där låg jag i fem minuter och samlade tankarna.
Hon hade icke gråtit, men öfver hennes ögon låg ett uttryck af lidande, sådant Hanna ännu aldrig sett det hos någon. De sutto länge tysta. Hanna fruktade att med sin klumpiga hand vidröra dessa känsliga strängar, som ännu vibrerade så starkt; hon ville låta spänningen gifva efter, innan hon vågade sig fram med det deltagande, som lyfte hennes inre i varma vågor.
Dagens Ord
Andra Tittar