Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 juli 2025
Men han satt och förtäljde, den gamle soldaten, i stugan, Rökte sin pipa och talte om krig för det undrande folket, Tills omsider han kom med berättelsen långt i Turkiet. "Turken", sade han då och blåste mot taket ett rökmoln, "Känner jag bättre än er, fast aldrig med honom jag kämpat.
Mina vänner, det var andra tider För soldaten då än nu; Kungen själf stod med i rök och blod Nu är därtill en marskalk för god. Tron mig, om hans herrar blott ej vikit Från hvad plikt och mod och ära bjöd, Hade aldrig segern honom svikit; Nu blef trolöshet hans död; Det är världens tack, och den är tung, Det var synd med sådan ståtlig kung.
I samma ögonblick hejdas vi av en röst. Stopp! Man får inte cykla ned till bron! Vi hålla tvärt inne. Den som har hejdat oss är militär. Men varför får man inte cykla längre? Man får inte cykla ned till bron, upprepar soldaten. Men man får gå dit ned. Varför då? Det här är gränsen. Det är sant, det pågår ett världskrig. Gränsen. Ordet slår ned i oss. Vi sätta tyst från oss cyklarna.
Jag skall från denna höjd se hur man skjuter på varandra med kanoner, hur de stora generalerna på sitt vanliga snillrika sätt leda sina arméer mot varandra, och hur den enkle mannen i ledet, i avsaknad av varje taktisk bildning, nöjer sig med att stillsamt och flärdfritt köra bajonetten i magen på den lika enkle soldaten från andra sidan gränsen.
Slutligen är det ock hon, som om under hafvandena både i torpen och drängstugan har en omtanke, hvilken får sitt mest gripande uttryck i förhållandet till Pistol, den gamle trumpne soldaten, hvars son stupat i kriget, medan kaptenen återkommer på julaftonen sårad men behållen.
Jag önskar vi snart hade hertigen här, så finge vi hålla dem i eld från både land och vatten. ANDRA SOLDATEN. Hur tror du det ser ut där innanför? Finnarne kunna trolla, du. FÖRSTA SOLDATEN. Må de använda hvad makt som hälst, utan folkets kärlek stå herrarne utan rötter. Puh! kommer ovädret, och där ligga de som stormfallen skog.
Tar jag af Honom mitt bröd, finns ingen, som vågar förmäten Se på den åldrige ned, som ej lärt sig ännu att föraktas." Sagdt; men i högre gestalt sig reste den ädle majoren, Fullare svällde hans barm, och hans blick, förklarad och manlig, Mätte soldaten; han teg, han kände sitt hjärta förstoras.
Men dukar du opp en fabel Och ljuger mig full här nu, Så går jag och tar min sabel Och klyfver ditt hufvud itu." Det var Matts kusk, soldaten, Han blef ej så lätt försagd; Väl hade han gjort mandaten, Men svarade själf för sin bragd. "Hur? Ljuga här?" stolt han sade, "En skam är att misstros så. Väl svårare skuld jag hade Och ljög ej, herre, ändå.
Dagens Ord
Andra Tittar