Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Hon slöt läpparne hårdt och samtalet var afklippt. Det blef en lång paus och William började se brydd ut. »Vill du inte också bli min sekreterare?» sade han och strök sakta med sin hand öfver hennes, som hvilade på bordet. Hon såg upp. Detta var första gången något likt en smekning funnit väg mellan dem.
Fina gick ändtligen fram till tvätterskorna, inledde här och der ett litet samtal, klappade några af flickorna på kinderna, tog de vackrare under hakan och gaf »farmor» en smekning på axeln, som skulle ha fält en vanlig spinkig balkavaljer till marken. »Farmors» runda skuldra bågnade icke under tyngden, den stod godt emot, och den gamla skrattade, så att de ännu friska tänderna lyste.
Plötsligen reste sig den gamla, gick fram till honom, tog hans huvud i sina händer med de höga, blå ådrorna. Han sökte vrida sig undan. Han fylldes med ens av motvilja vid hennes smekning. Han tänkte: ämnar du försöka med samma manöver som i julas, så går det inte, därför att jag inte är sådan som jag var då. Han vred sig inne i kläderna för att komma loss.
»Tack, det vill jag riktigt gerna. Det är så sällan jag träffar någon jag kan tala med om lifvet derute.» »Derute!» Det låg nästan som en smekning i tonfallet. Nästa förmiddag när modern minst anade det kom sonen. »Jag har varit i Upsala», sade han. »Jaså», ljöd det likgiltiga svaret. Han var vid godt humör och han såg henne muntert och ogeneradt in i ansigtet.
»Säg har du icke en enda gång längtat efter en smekning?» Hon såg den unga flickan forskande rakt in i ögonen, som ville hon hemta fram sanningen ur dem om också orden ljögo. »Nej», sade hon, och blicken och tonfallet var äkta. »Jag skulle bara ha känt vämjelse och motvilja.» »Det är icke möjligt.» »Jo. Det har visst aldrig varit något; eller om det varit, är det åtminstone nu förbi.»
Len var den vind, som strök öfver min kind, men sval var dess smekning. Underliga sensommarlycka. Solsken öfver förgängelsen Lyckan är en talisman, genom lyckan får man tilltro till sig själf. Jag vill minnas. Jag vill minnas en afton, då ett par ögon lyste in mot mina och jag kände lyckan stråla ut från mitt ansikte sensommarlycka.
Det fatala för försvararen är att hon begår tvetalan, så fort hon öppnar mun, och ljuger som en häst! När en människa med hennes krafter hon lär ha' lyft upp en af konstaplarne på ett bord häromdagen, bara som ett slags smekning inte vill vara beskedlig,» skall hon göras oskadlig, säges det. Ja, mycket bra, men hvad kostar det där oskadliggörandet staten?
»Seså», sade han blott i det han gick bort och strök med sin hand öfver hennes kind. Men denna enda lilla smekning verkade mer än tusentals ord. »Sådana menniskor som jag borde slås ihjäl vid födseln» hennes röst darrade ännu men det låg ett drömmande, till hälften lyckligt till hälften vemodigt leende kring hennes mun »de passa icke in bland de andre.
Dagens Ord
Andra Tittar