Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Jag vandrar nu, dit du ej följa får; Men snart jag vandrar längre bort, och då Välkommen efter! Som jag skall du kanhända länge drömma, Att du förgäfves söker här din sällhet, Och såsom jag skall äfven du en gång, Med hjärtat lugnadt och med själen ljus, Förvånad vakna, sluten i dess armar; Till dess farväl!"
Se, jag vill säga dig allt och ej dölja mig, spana blott icke Själf i mitt innersta du, att jag ej blir sluten af skygghet. Märkte du nyss, då han kom, den främmande, var han förlägen, Syntes han mulen och tvär, som man blir, då man växer vid boken? Nej, med sin spensliga rock kring lifvet och hatten i handen Sprang han från kärran och lyste af fröjd, då han gjorde sin hälsning.
Hans sinnelag är saktmodigt, tåligt och eftergifvande. Det armod och det betryck, i hvilket han lefver, har gjort honom inom sig sluten; alla krafter i hans väsende verka inåt, så att de blott sällan och slappt öfvergå i yttre handling.
EUBULOS. Hans mund är sluten, och hans blick är likaså, Och endast svagt han röjer än en skymt af lif. LEIOKRITOS. Och allt, allt annat har förgåtts i hafvets svalg? EUBULOS. Blott några spillror simma än på vågens rygg. LEIOKRITOS. O hårda öde, hvarför visste jag ej förr, Hvad nu jag vet? Dock väl, att en helst bärgad är. Säg, hvem tar vård om ynglingen?
Vi landsattes vid Megrunden, nedanför foten af Rutenfjellet, och ryckte fram i sluten trupp mot de närmaste af de två bondgårdar, som lågo här vid stranden.
Han själf ej drömde om sin framtid än, Och ingen anade hans kall med åren. Hans värld var trång; dock storhet fanns i den, Och skönhet väcktes äfven där af våren. Och obekant och sluten i sig själf, Men med en jättelik natur förtrogen, Han lärde kraftens språk af bygdens älf Och saknadens af bäckarna och skogen.
Hon gnagdes af detta tysta missnöje, hon väntade en straffpredikan. Men denna trumpna tystnad var straff nog. Hon hade endast att vara tålig. Godt eller ondt det låg allt i hans hand. Så reste han sig, kom emot henne och räckte fram sin hand. Försoning! sade han blott, och med tacksamhet såg hon upp i hans ansikte, som log så barnsligt och godt. Hon lade sin hand i hans, och så var freden sluten.
Utan akt på talet Satt hans dotter, sluten lik en blomma, Som sin kalk vid nattens anbrott sluter; Hvad hon tänkte, var för henne ensam.
Främmande för alla sorger, Satt jag, glädjens bild, på fältet, Satt med honings-håg på tufvan, Satt, en blomma lik, på lindan, Lekande, förtroligt sluten Till den muntra syskonringen, Sakta smekt af vädrets ande, När han kom med blomsterdofter Från det honingsrika landet.
Men han möttes av dimma och tätt sluten is, så att han efter något loverande den 23 måste bege sig åter till Ishamnen, der han den 24 instängdes af is. Dagen derpå blef han åter fri, han följde landets ostkust söderut, men kunde icke framtränga längre än till Stroom-bay. Härifrån vände han tillbaka mot norr. Då han passerade Ishamnen den 26 Augusti, blef han på nytt instängd af isen der.
Dagens Ord
Andra Tittar