United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vattenblomma utan frukter vare Den välsignelse, jag ofta kallat Öfver dina lockar ned, då fordom I min famn, ett skuldlöst barn, du lekte. Hemlös, fridlös, hopplös, af ditt eget Hjärtas ormar sliten, må du irra Mot ett mål, som flyr dig och som, hunnet, Stöter dig med bruten kraft tillbaka! Så jag ropte. Jag har hatat, broder; Att jag hatat, är den skuld, mig trycker, Jag vill dö med frid."
Mer och mer började dock allt, vad hon sagt om sin kärlek till oss att stiga fram för mina tankar och undantränga de förfärliga ord, vilka talade om en dödslängtan, som nästan blivit ett dödsbeslut. Jag såg henne sliten mellan den känsla, som band henne till oss tre, vilka ännu levde, och den dunkla längtan, vilken drog henne till den, som gått bort.
Där han så, af egna känslor sliten Står i osäll tvekan, själf sitt offer, Ser han dagen fly och kvällen sakta Öfver jorden höja purpurvingen. Hvilket sorl af obekanta röster, Hvilken otämd yras vilda jubel Skallar nu, Moskva, kring dina stränder Från furst Voldmars slott, det förr så tysta? Är det så hans unga maka sörjer Kärlekens och lifvets blomsterdagar, Hjärtats första lycka, flydd med honom?
Och jag sade: Hören, I Jakobs hövdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är, I som haten det goda och älsken det onda, I som sliten huden av kroppen på människorna och köttet från deras ben?
Hon var klädd i en sorgdrägt af medeltidssnitt, sliten i sömmarne och nästan trasig. Men den tog sig godt ut, trots vårdslösheten. Denna figur tycktes kunna bära upp allting. »Det är en ensamhet här, så djup att jag tycker hela huset skulle kunna glömmas bort som ett strandadt skeppsvrak, långt borta ifrån menniskor», sade hon i det de båda trädde tillbaka och hon lät draperiet falla ned.
Dagens Ord
Andra Tittar