Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 oktober 2025
»Nej, öfver att du ingenting nämt om pjesen.» Han smålog. »Det var också nå'nting att tala om.» »När skref du den?» frågade modern. »Strax jag kom upp. Det är bara skräp.» »Hur länge höll du på med den?» »Ah, ett par dar. Tre eller fyra. Du är ju en riktig stor-inqvisitor.» »Ja, naturligtvis!» skrattade hon. »För det jag gör dig ett par frågor när du aldrig sjelf berättar någonting.»
Så skref Columbus öfver Lucidor följande epigram: »Den sig i all sin tid olycklig sjelfver spådde, Han ock uppå sin tid olycklig ända nådde. Så såg han verlden sin. Gack nu, ehur du heter, Och säg, att ej är sannt: Poeter ä' profeter!»
Jag skref våldsamma artiklar mot brännvinet, och dessa väkte uppmärksamhet på platsen, ty nykterhetsfrågan var då ännu ej satt under debatt i vårt land. Men o ve! Jag hade glömt att bladets ägare också var ägare af ett bränneri.
Hon skydde hvarken möda eller besvär för att göra honom allt så bekvämt som möjligt och det gick godt någon tid. Han satt i hennes mjuka länstol och diktade; orden kommo fram formlöst och utan stil, men hon fångade dem i flykten och skref dem ned. Hon fick hans utkast och hon ställde allt samman så godt hon kunde på rent hvitt papper med breda marginaler.
Ännu en gång gick Carlson till sängen, och vi tyckte då båda att vi hörde henne många gånger hviska om och om igen sakta, men ändå tydligt: aldrig, aldrig!... jag skref det aldrig, svär inte falskt!... Ni lofvade mig ju båda. Leena hörde knappt sin mans sista ord, hon satt och stirrade med ångestfulla blickar. Du skref väl inte, vill jag tro? frågade hon och såg honom rätt i ögonen.
DANN. Ej hon, men den, som skref för henne lag: Vi drömde blott om fröjd och lycka båda, Men unga drömma, de, de gamla råda. Kort sagdt, hon gafs som offer åt en man, Som, förrn jag fick en aning om min våda, Med börd och skatter hennes fader vann. JULIA. Och ni? v. DANN Jag? JULIA. Blef? v. DANN. Blef, sen mitt lif förbrann, Den torra mumie, du nu kan skåda.
Sina sagor och äfventyr skref han naturligtvis för barn och ungdom, men de lästes med lika intresse af alla åldrar.
Buketten var utmärkt; den lades i en stor korg och på ett papper skref den rike: Fru Sophie. Så sändes gossen upp till den slottslika bostaden med sin börda och ägaren följde långsamt efter. Fru Sophie stod på verandan och såg efter sin man, då den lille litet blygt men ändå redigt bar fram både blommorna och hälsningen å papperet.
Då man skref ledo taf , bevisar det att man ännu ej lärt sig den rätta förkortningen och erfor ett onödigt behof att undvika hiatus. Det måste medgifvas att Lucidor och Andersin i dylika saker fara hejdlösare fram än öfriga samtida. I koordinerade satser med samma subjekt händer, att subjektet först möter oss i den senare satsen. Verbet är uteslöt man merendels som i latinet.
Detta framträder redan i företalet till Kalevala, men är ännu mera i ögonen fallande i den öfversättning af Beckers Verldshistoria, 1:sta delen, hvilken han under titeln "Muistelmia ihmisen elosta kaikkina aikoina" utgaf såsom bihang till "Mehiläinen". Senare, redan i företalet till Kanteletar, blir hans skrifsätt naturligare och förvandlas ännu senare till den anspråkslösa och enkla, om ock en smula styfva prosa, som han skref på sina äldre dagar; men i stilens rikedom och skönhet har han längesedan blifvid öfverträffad af mer än en bland de yngre författarne.
Dagens Ord
Andra Tittar