United States or Christmas Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand. Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning. Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek. Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter. HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop. Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
Pilar susade från bågsträngar; de träffade henne ej, men hon hörde deras dödsbådande vin och flydde... flydde så fort den flämtande barmen tillät. Ännu länge hörde hon bakom sig förföljarnes steg och rop; det var dock måhända endast blåsten, som nyss börjat jaga i skogen. Stundom stannade hon förfärad, ty mörkret gäckade henne och lät henne i varje besynnerligt formad buske se en fiende.
Och för att betala detta impulsiva vänliga duande med samma mynt, låtsade han en spänd uppmärksamhet och stack då och då emellan med ett uppmuntrande rop. Ja, vet du, det är inte dumt, det är inte dumt! Nej! ropade Krok och med ett stolt kast på huvudet förde han pannluggen åt sidan. Det är inte dumt, ser bror. Och nu är bara frågan den, om ni vill sälja Backarna till ett skapligt pris.
Örnens språk forstår han ej att tyda, Korpens rop han känner ej; en främling För ej budskap opp till ödemarken, Och den unge, som hans hjälp bort vara, Lyss på budskap nu från kvinnohjärtan."
O dröm, o himmelskt ljufva dröm! Om dig Skall jag för nejdens kala fjällar tala, Tills deras missljud-vanda eko glömma De rop af smärta, dem de hört af mig, Och vänja sig att af sig själfva stamma Den häpne vandrarn glädje blott till mötes. Så sakta då, o skog, din tysta susning! Och hämma, bäck, ditt muntra språng en stund! Och, klippor, höjen edra gråa hjässor!
De hade fått mycket att tala om och bry varandra med, och deras rop och skratt hördes länge i natten. Vad det led, släckte de dock facklorna och begåvo sig under fortsatt lek upp på loftet, som sträckte sig över halva bryggstugan. De drogo igen porten bakom sig med en hård skräll, som kom många att vakna och ett ögonblick vända sig.
Nu spörjes gråt och klagoljud, För Israel är nu, o Gud, Den hårda dagen inne; Den tid, som är, är nödens tid, Med rop och gråt, med kamp och strid, Med bäfvan i hvart sinne. Din tuktan, Herre, drabbar svårt, Din band är tung, ditt gissel hårdt, Din vrede oss förskräcker; Vårt folk förgås, vårt land är dömdt, Vi finna ej ett rum så gömdt, Dit ej din hämnd sig sträcker.
Medan det homoiusianska packet drog förbi, genljöd torget av mångfaldiga rop, och bland dem: Död åt avgudadyrkarne, hedningarne, kristendomens fiender!
Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.