Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 12 juli 2025


Men Kalle Skjorta fortsatte själaglad sin väg ned till hamnen för att dricka sitt lystmäte av den utmärkta grogg han hade i kaggen. Han hade nämligen tappat tio liter vatten i den innan han gick till spritaffären. Decemberregnet strilade ned och piskade med ett entonigt, sövande smatter mot kaférutorna.

Emellan dem gnodde en mängd små istschwoschiksslädar, förspända med finska arbetshästar och öfverhöljda af mer eller mindre malätna fällar. Hästarne sprungo som gälde det lifvet, och kuskarne drogo i tömmarne åt alla håll, piskade och slogo, utan att det egentligt led. Ty trängseln hindrade dem att ett längre stycke fortsätta i traf.

Karlen i sängen reste sig upp uppsyningsmännen, som sutto sängkanten, höllo varann om livet och jämrade sig talgljuset i buteljen snyftade och tårarna runno strida katten reste borst ryggen stormen fyllde i pauserna och piskade flagglinan mot stången jag har aldrig hört något dylikt.

Den var täckt med päll och överst sätet stod Freys beläte, berövat sina kläder och alldeles naket. Männen rusade fram och höggo och stucko efter guden med sina svärd. De äldsta gummorna ryckte honom slutligen ned marken och piskade honom med tjocka ris, som hade hanefjädrar topparna.

Vännerna voro borta och döda allesamman. Hans kärlek tålde dock vid denna knäck. Kajsa hade intet hjerta för dessa varelser, som hon i sitt oförstånd kallade »ohyra» men han förlät henne, och han teg. Hon piskade rocken, skrapade den med knif, tvättade den med borste, vädrade den och lappade den. kom byxornas tur. Och sist ägaren sjelf.

Jag har sett tången, maneterna och sjöstjärnorna, hela det rika livet havets botten i grunda vikar och utmed de gråa klipporna. Jag har sett klippor utan träd resa sig över havet, som bröt vid deras fot, och jag har känt det besynnerliga minnet dyka upp inom mig av en oerhörd storm, som piskade massor av sand mot mitt ömtåliga barnansikte.

Förbannade sin sjelfviskhet, hatade sig, föraktade sig, men kunde icke frigöra sig från de dåliga känslorna. Pelle förstod ingenting; han såg bara ledsen och försakande ut, tålig och mild. Du är högfärdig, sade Johan åt sig sjelf, du beröfvar barnet ett nöje. Var mjuk. Men han hårdnade. Slutligen bad den lille köpa pepparkakor. Johan piskade sig att göra uppköpet. Midt slätten.

Men han framkallade bilden af medbrottslingarne, som framtvingat den bedröfliga situationen, och han piskade dem i sina tankar. Han var för gammal att vara i nivå med barnet, och han var för ung att kunna stiga ner till barnet.

De ansatte henne, alla dessa kors närmade sig, kommo äfven långt ifrån för att tränga sig omkring henne och böjde sig ned öfver henne. Uppifrån hotade henne trädens nakna grenar, hvilka ondskefullt sleto och piskade luften... Om hon sjöng, kanske skulle de hålla sig stilla? Och hon sjöng: "Döda ben, döda ben, Herrens nåd har vändt sig bort."

Där lyfte han henne armen och bar henne upp det flata torntaket, och det var icke någon tung börda. Vakterna skyndade sig att vika åt sidan, och det blå jarlabaneret, som med sitt folkungalejon över tre snedbalkar hela dagen varit höjt, slog och piskade i vinden. Nedifrån steg ett oredigt mummel. Det var de äldre och förståndigare bergsmännen, som ställt upp sig och svuro huseden.

Dagens Ord

bärstolarne

Andra Tittar