United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men medan hövdingen och patern talade, irrade de vandrande männens blickar kring rummets väggar och fäste sig vid de skinande kärl, som stodo på ekbordet, och icke mindre vid de bilder av den heliga jungfrun och barnet, vilka stodo där i väggfördjupningarna.
Och en av främlingarne, en högvuxen man, rikare klädd än de andra, går honom till möte och bugar djupt. Patern vinkar honom att följa. De närma sig slottstrappan, dit riddar Bengt nedgått för att höra vilka främlingarne äro och vad de vilja. Den högvuxne mannen bugar ödmjukt för herren till Ekö och lägger båda händerna på sin panna.
Märk, att vi äga vad vi tagit! Det är vårt begrepp om äganderätt. Således fritt avtåg med allt vad vi äga? Riddaren svarade ej men fäste tigande sin blick på pater Henrik. Utlämnen åtminstone nattvardskalken och den gyllene kronan! Det övriga mån I då behålla, sade patern med en suck. Bah, inföll hövdingen, låt oss ej vara småaktiga! Således fritt avtåg med allt vad vi äga!
Då grep riddaren med omedveten häftighet om den lilles arm och tvekade, om han skulle trycka honom till sitt bröst eller slunga honom bort med sin arms hela kraft. Men gossen gav riddaren en blick, som om han ville säga: Släpp min arm! Du gör mig illa. De upplysningar patern äskade vann han endast genom många upprepade frågor.
Gossen infördes i bokrummet och åsågs med undran av patern och riddaren. Han var liten, späd, omkring nio år gammal. Regnvatten droppade ur hans långa mörka lockar, men en kappa, som han avlagt där ute i valvgången, hade skyddat hans bruna dräkt mot väta.
Erland . Väl har jag även... och jag tänkte just i dag, när jag gick hit, att fråga eder erfarna tanke om... dock nej, jag vet ej, om jag berätta bör... Patern . Berätta, Erland! Erland . Nej... icke ännu.
För detta ändamål hade han ock lösgjort ett blad ur ett breviarium och gömt det hos sig; på detta blad skulle brevet skrivas. Du är trött nu, sade pater Henrik, då han märkte Erlands tankspriddhet. Gott, vi skola sluta... claudite jam rivos, pueri, sat prata biberunt . Patern slog igen boken och fastläste henne i bokskåpet. Farväl, sade Erland och tryckte paterns hand.
Min gode lärare, tillade han, jag vill i afton hava er välsignelse. Patern lade sin hand på hans huvud, läste välsignelsen och slöt honom i sin famn, såsom han stundom även annars plägade göra. Nu hördes buller utanför murarne.
Patern . O, så tacka himlen och änglaskaran, som i natten vakar! Själv, må du veta, har jag prövat sådant. Men berätta vad ni sett! Patern . Sett har jag föga men har hört dess mera, med egna öron hört. Förstår du mig?
Erland . Onödigt, fader Henrik. Mellan mig och himlens vindar kräves ej försoning, ty fiender vi ännu aldrig varit. Jag älskar skogen, natten, molnen, stormen. Nu vill jag ut, men ej till riddarborgen, det tysta hemmet med sitt enahanda. Nu vill jag ut i skogens dunkla djup. Patern . Du är dig lik. Jag känner denna längtan, jag känner den, men jag förstår den icke.