Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Otto Sverdrup, Nansens berömde följeslagare, afgick 1898 med Fram till nordvästra Grönland, där han ämnade framtränga genom Smiths sund och Robesons-kanalen till Grönlands nordspets, dubblera denna och ånga söder ut längs ostkusten. Dock är det antagligt, att han äfven haft andra mål i sikte och att han, om han lyckats framtränga norr om Grönland, möjligen därifrån försökt en vandring mot polen.
Emellertid började jag frysa, ty vattnet gick över pälskragen och sög sig ner efter ryggen. Fötterna voro i vattnet till smalbenet. Snart var skotet lagat, och vi i full fart igen. Jag började tänka över belägenheten. Otto hade krupit upp på lovartsidan. Över kavajen hade han dragit en vit sticktröja, som gjorde ett lika kallt intryck, som det av skjortärmar.
I fjorton år har jag fört in fartyg och i mycket svårare väder, men nu skulle olyckan vara framme, och då kunde ingen hjälpa, svarade Otto med fullkomlig resignation och förföll i tystnad. Härpå bröt kaptenen på skonaren ut i en skur av förbannelser över lotsen och lovade att ta ut ersättning till sista skillingen, om så lotsen skulle gå ifrån gård och grund.
Ser du, jag behöfver nog inte leka jag som ni andra." "Du! Jo, om någon behöfver komma ut, så är det väl du. Ack, om jag finge taga dig med mig! Det får jag inte förstås, men kronan skall du ha, ty ty ser du " och den lille rödkindade Otto lade sin arm omkring den bleke Josefs hals och hviskade: "Ser du, det lofvade jag Jesus." Och Otto såg både blyg och lycklig ut. "Tack", sade Josef enkelt.
Axel Borg, Hans Alienus; Otto Imhoff och Erland Stråle; Martin Birck och doktor Glas, Helge Bendel de äro främlingarna, som vilsna i nuet söka sig bort mot gårdagen eller räcka handen mot morgondagen utan att veta hvad de begära eller utan att längre förmå hysa några begär. Alla ha de blifvit sin egen värld, och kring dem har den bekanta »obotliga ensamheten» dragit sin ring.
Stick på skotet, eller jag kapar! och kniven var framme som en blixt. I samma ögonblick satt jag med benen i vattnet, kände en stark arm fatta om min handlove, och båten reste sig igen. Skotet var oskadat, och det var räddningen. Då sade brodern med ett irriterande lugn: segla inte så hårt, Otto, och därpå: herrn ska inte vara rädd, för det här ä' ingenting.
Det är möjligt att Otto von Holten i princip inte beter sig mycket värre än hans föregångare på Kankaanpää praktiken åtminstone ter sig högst brutal, och han vräker torpare och låter vilda jakten gå fram öfver sina underhafvandes ägor, o.s.v.
Nu började båten att hugga, så att brödknallarna hoppade av förskräckelse, och i nästa ögonblick låg jag utsträckt baklänges som i en gungstol. Jag gick upp och tog mig fram på det isiga däcket, tills jag kom till kabelgattet, min favoritplats. Jag hade beräknat att få hålla mig i fockstaget, men det var redan upptaget. Där stod Otto Viklund, en ung lots, och stirrade ut över havsytan.
När hon äntlign efter revyn kom hem i Rue du Bac, väntade henne en stor överraskning: Louis de Châteauneuf hade plötsligt ankommit från England. Det var Otto, som sänt honom med viktiga depescher angående fredsunderhandlingarna, vilka nu skredo fram med rask fart ja, efter vad han diplomatiskt svävande lät förstå, nästan kunde anses för avslutade.
Slutligen stannade han, satte sig vid bordet mittemot henne och började trumma med fingrarna på skivan. Vet du av, att jag av utrikesministeriet blir skickad till London för att hjälpa Otto med min kännedom om engelska förhållanden! Han skrattade högt och hånfullt och slog den knutna handen hårt mot bordet.
Dagens Ord
Andra Tittar