Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Jag känner en riktig ångest, när jag tänker på att gå ut på gatan bland dessa förskräckliga hästar, af hvilka jag väl en vacker dag skall kastas omkull. Det är ohyggligt att ständigt gå med den föreställningen för ögonen. Det är icke muntert att vara fattig, närsynt och illa klädd. Och så är mitt lif ödsligt.
Då är du väntad, svarade mannen. Styrk dig med några droppar, kung Fredlös, men stanna inte länge. Jag vill inte se fläckar här på trappan av folkungablod. Det är ett ohyggligt blod, och jag vill kunna gå omkring i borgen mitt i mörka natten utan rädsla. Han tog tillbaka kannan ur Valdemars händer, satte den på trappsteget och visade honom upp till en ekdörr.
Kort sagt: hon var älskvärd men en smula undermålig. Denna uppfattning retade henne ohyggligt och hon beslöt att komma den på skam. Hon ville visa, att erotiken för henne var en livsyttring av underordnad betydelse, medan den för de flesta människor är det centrala i livet.
Hon förklarade: Jag satt där vid skrivbordet och tänkte på någonting allvarligt. Då började väckarklockan pingla. Jag blev ohyggligt nervös. Jag sprang upp och rusade ut i sängkammarn. Jag hörde att någonting föll och krasade bakom om mig och jag kände att det hade hänt en olycka. Men jag hade inte en tanke på Eros.
Gatorna fulla av rövare och mördare så att ingen går säker, och så rasar sjukdomar där.» »Hemskt!» instämde Anderstein. »Ja, koleran går ju så förfärligt där», sade den intresserade herrn. »Ohyggligt!» sade Esselgren. »Tusentals fall om da'n, mycket värre än man tror här hemma. Dom stupar på gatorna, dom dröser.
Om det käns svårt någongång, försöker man härda ut med det och hoppas på bättre tider. Men tycker du ej att lifvet med alt detta är ohyggligt tomt och otillfredsställande? Hvad mer? Hon skrattade till. Jag afundas inte i något fall de människor, hvilka anse sig vara samhällets stödjepelare. Återigen fick jag ej fram ett ord. Nå Lisi? frågade hon småleende. Hvad då?
I rusets andra stadium utspätt med visky blev han tyst och dyster och brukade ligga till sängs i två dygn innan han på nytt ville se människor. På David gjorde han ett ohyggligt intryck av andlig och kroppslig bräcklighet han verkade skör i själen, som David uttryckte sig. Man väntade att vansinnet skulle utbryta, men besynnerligt nog höll han ihop.
Men han längtade dit med hela sin själ. Han ville nämligen ha tröst av den gamle fridsmannen, icke religionens, men han ville bli förstådd och beklagad, ty han led ohyggligt och talade aldrig om något annat än sitt lidande. David hade ej sett honom på fyra år. Under den tid han förr varit hemma hade väl Nilenius ansett honom för grön att sällskapa med.
Ansiktet lade sig i bekymmersamma veck, ögonen stirrade i matt ångest rakt fram eller ned i marken. Han led i dessa ögonblick ohyggligt, hans onda samvete plågade honom, åt upp honom inifrån. Men han var icke tillräckligt klartänkt för att begripa trösten av att bikta sig inför någon.
Dagens Ord
Andra Tittar