Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Jag läste vad dansken Jörgensen, som omvänt sig till katolicismen, skriver om klostret Beuron. Den 18 maj. En vän, som jag ej sett på sex år, har anlänt till Lund och hyr en lägenhet i samma hus som jag bor i. Man kan tänka sig min sinnesrörelse då jag erfar, att han nyss blivit omvänd till katolicismen.
Bönderna skymfade dig nyss som en vanbörding utan far och fädernegård. Men jag läste i din egen hand om ditt förflutna. Vad jag begär... Och det vill du veta? Då läste du om arbete och försakelse. Nu börjar jag förstå. Du vill låtsas att vara spåkarl för att förtjäna litet på en rik man. Men mig bedrar du inte. Dina kläder lukta mjölk. Och ändå är du ingen riktig bonde.
Han förföljdes ännu alltjämt av tanken på denna enkla och alldagliga inskription, som han nyss hade läst på gravstenen. Född då och då. Död då och då. Var det verkligen sant? Så erinrade han sig, att en dödskalle alltid skrattar. Vad skrattar han åt? Med vad rätt ligger han där i lugn och ro och hånskrattar åt den släkt, som nu leker i solen? Han hade kommit att tänka på Ellen.
Och der låg hennes lilla älskade barn och famlade med händerna, hennes eget lilla barn, en halftimme gammalt, rosigt och med små yrvakna, klara ögon blickande omkring. Annikka tog barnet, kysste den lilla öppna munnen, den röda pannan, kysste hela den lilla varelsen, som nyss i skogskällan fått det första ljumma sommarbadet och som nu skrek ut sitt första späda skri i morgonluften.
Liksom såge jag inte själv också just samma man både dag och natt! Jag må blunda, jag må sova, ändå ser jag honom. Du? Det, som lockar mest, det ser man antingen man så vill eller inte. Du ser honom som han satt nyss, när du kom i din ljusglans. Jag ser honom med gullkronan på huvudet. Han grep fatt om hennes arm och skakade den utan att vilja släppa sitt tag.
Husen voro så stora och mänskorna så många; långkärrorna skallrade på de kullriga gatstenarna, så att det värkte i huvet, när man hörde dem; hundarne skällde, höns, nyss lossade i burar, kacklade, grisar på skrovkärror skreko, och uppåt backen skyndade alla fordon med lantmannaprodukter under polisens bevakning och pådrivande, ty holmen och hamnen skulle avspärras.
Och Han hade ju gifvit henne detta barn, som skulle se dagen snart nog, detta barn, som skulle blifva hennes tröst i hennes andliga och lekamliga fattigdom, detta mörker utan ljusning! Hon bad, der hon nyss förbannat, bad så innerligt, så förtröstansfullt och log åter mot det kommande, log der hon stod i kölden, log som i en skön dröm. Det var ju icke så farligt.
I handen höll han en bok, en mystisk andes betraktelser, hans älsklingsbok, för flera år sedan hämtad ur det övergivna klostrets valv. Brodern Johannes, den andre eremiten, hade nyss återvänt från fisket i insjön och tillredde nu aftonmåltiden. Johannes, som annars sällan bröt den av Erland älskade tystnaden, var i kväll ovanligt språksam.
Genast, sade hon, så fort jag såg dig. Hvarför i världen smålog hon så där? Eller var det hennes sätt? Jag började känna mig alt mera besvärad, men ville icke låta henne märka det. Du viste kanske att jag bor här. I så fall var det ganska lätt att känna igen mig. Jag skulle känt igen dig hvar som hälst, isynnerhet om jag sett dig så där entusiasmerad som nyss.
Hur var det icke nyss här ute, gick han inte in på utskänkningen den där Juko, fast gumman hans drog i honom för att få honom till fabriken tillbaka. Jag sku' gett honom ett mått brännvin, jag, så han aldrig stigit upp mera!» »Nu blir kusin het igen tänk på grannarne!
Dagens Ord
Andra Tittar