United States or Venezuela ? Vote for the TOP Country of the Week !
För det första kan min salig far icke göra mig några berättigade förebråelser. Skogen är fälld, jag kan icke resa den. För det andra är timret sålt, vilket ett brev från bruksförvaltarn säger mig. För det tredje och som konklusion av dessa båda ligger någonstans i vida världen en förmögenhet och väntar på Karl Ludvig Arnfelt. Var, det vet jag icke. Och det är en bisak.
Hon visste väl, att skulle hon finna en ostkant, så vore det i skafferiet. Där låg beständigt en ostkant någonstans, gnagen av tänder. Än av råttänder, än av barntänder. Jag vånne jag låg, tänkte hon. Men vankade oförtrutet av och an, följande den långa, breda, släta tiljan i golvets mitt.
Hon var gruvligt trött, vankade likväl av och an, ruvande över den tanken att hon borde giva fången brödet och ostkanten. Hon gick bort till skänken för att leta efter en ostkant, öppnade överredet, öppnade underredet, drog ut låda efter låda. Det var silverskänken, där fanns inga ostkanter. Hon erinrade sig, att hon sett en ostkant någonstans.
Ja, jag tycker, att pojkarne inte får pris på fisken, och något fel är det väl någonstans, var det nu sitter. Gumman plockade på bordet och tänkte nog det var annat ärende till stan än fisken. Hm! sa hon, Carlsson är väl så artig och hälsar på professorn då? Jo, det gör jag nog, om jag får tid, för han har ändå glömt en buteljkorg här...
Sedan tillade han mera för sig själf: "Det är väl hans pund att göra människorna glada med sina penningar". "Ja", sade Otto och nickade bekräftande. "Och nu ville jag ge dig den här kronan", fortfor han, "ty du din stackare får ju aldrig komma ut någonstans i det fria och leka som vi andra." "Åhnej, Otto, inte skall du ge mej slanten, som du själf fått.
Han var älskvärd i dessa upptåg, men han hade även sina stunder, då han var fruktansvärd. Det var då han blev utsläppt kl. 11 från ett schweizeri och icke kunde komma in någonstans mera; det var då bärsärkalynnet tog sig ut. Då gick han till torget och utvalde en handfast skara för att gå ut på strövtåg.
Hon tryckte fingerspetsarna mot hans mun. Jo, det gör ont. Och det är det, som är det roliga. För det känns, Allt, som är roligt, gör ont. Det gör ont att möta en slarver på vägen, köpa honom och föra honom hem, behandla honom som prins och storsultan och taga stryk av hans händer. Det gör ont någonstans på djupet, dit ingenting annat tränger. Och därför är det roligt. Nu vet du!
Det hade nu blivit tyst därunder i kvarnen, och när han tittade opp i taket, såg han ljusgrå snören med små stjärnor på, som gjorde ont att se åt; tuppen gol och måsarne ojade sig oppe i luften någonstans. Han vaknade. Det var morgon, han hade varit full, och han hade glömt att täcka melonerna.
De hade aldrig varit med om dylikt, och hade inte tänkt sig möjligheten. Skulle de inte ha arbete till dödagar? Var står det skrivet? frågade Bromsen. Nej, det stod inte skrivet någonstans och arbetarna gingo hem till sina madammer, klöste sig bak öronen och sade: Nej, gubbfan har nog rätt, si. Det står inte skrivet. Lyckligtvis var det slädföre och stor timmerkörsel i skogarna.
Likväl inbjöd hans min inte till frågor och damerna Willman skyndade in i lusthuset och ropade: Vad har hänt? Klockan över herrgårdsportalen slog med mörk malmklang tolv slag; soluret däremot kastade skuggan någonstans mellan två och tre. Vi sågo, sa Ludwig, ett gräl och början till ett slagsmål. Varför kom ni av er?