Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
I stället för de korta upplysningar som Ni egentligen bad om, har jag berättat Er en lång historie. Jag förstår det icke riktigt, men jag fick plötsligt lust att för en gångs skull kasta en blick tillbaka öfver hänfarna dagar. Använd däraf hvad Ni har bruk för och förlåt, om jag har tröttat Er för mycket. Med utmärkt högaktning Minna Canth. Barnflickan.
Dig såg jag äfven, lund, där jag en gång För Minna blottade mitt hjärtas lågor, Där lättbevingad, svalan lik, som sväfvar Mot vårens famn ur sundets purpurvåg, Bekännelsen flög öfver hennes läppar Och hennes blickar gräto pärlor till En krona åt min segrande förhoppning.
Den själ, som låg odödlig i dess öga, Den skönhet, som i hvarje fiber brann, I tiden tänd, men tänd för evigheten, Den var för mig; för hennes make var Ej annat än det stoft, där masken nu, Som han, sin medvetslösa högtid firar. Du sofver, Minna? Nej, du sofver ej!
Men när pojken ville gå förbi högg han honom ännu en gång i axeln, sade: Det var en flicka här i jonse som lovte oss mera välling. Jag ska minna henne om'et, sade Basilius, slingrade sig lös. Raggen återvände till grinden, slog sig ned i diket bland kamraterna. Han sade: Änten är det den håle eller är det han. Och han tillade: Vi väntar väl, får vi se. Karlarna suckade. I köket väsnades sväran.
Ty hvad jag lidit, hvad i långa år Jag njutit såsom ljuft och tänkt som sällt, Stod i förklarad glans inför min själ, Och kärleken gick som en sol däröfver. Förbannad från mitt hjärtas ljusa eden Var dock en enda tanke, var dock den: Att Minna, Minna ägdes af en annan.
Orörlig var min fot vid marken häftad, Mitt bröst var länge utan suck och stämma, Tills jag omsider såg, hur mer och mer Den älskade i skogens djup försvann. Då fick jag klagoröstens gåfva åter Och ropade med hemsk förtviflan: Minna! Men blott ur bergens sorgsna grottor kom I långa suckar återsvaret: Minna. Hon vandrar! Hjärta, frågar du hvarthän?
Här ser jag aspen; bär den än mitt namn, I bredd med hennes, i den gröna barken? Här våra popplar; sina rika grenar De slingra kring hvarandra än som förr. Den ena skall beteckna mig, den andra Beteckna Minna; afgrundslika lögn! Men jag vill vandra längre, jag vill se Det ställe, där jag tog farväl af Minna, Då hon gick hem att i sin jungfrubur Förgråta tiden af min bortavaro.
Här satt jag, såg med längtan öfver ängen Och såg och såg igen; och Minna kom, Men vid en makes arm.
Dagens Ord
Andra Tittar