Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juli 2025
Det är här som i beskrifningen på Noas flod, der också uttryck begagnas som: "Jag vill utrota ifrån jorden alla varelser, som jag har gjort," 1 Mos. 7:4, och " allt kött förgicks" och " alla menniskor ," 1 Mos. 7:21, och dock läsa vi der om att några, nämligen de åtta, blefvo räddade . Så ock här.
"Ela hvad skådar du på, du ser ej rätt nöjd ut", frågade hennes ledsagare, en engel, som genomgått pröfvotiden på jorden och längesedan återkommit. Jag ser mycket som är vackert, men också mycket, som icke är så. Jag förstår det ej. Hvad ser du? Jag ser tvenne menniskor; båda uttala sitt innersta i ord.
Och de dystra och förfärliga tankarna ville igen med våld tränga sig på henne. Gud älskade inte lika mycket alla menniskor; endast de höga och rika, men inte de fattiga. Sjukdom och ångest, ofärdighet och allt slags elände sände han dem, böjde dem under ett så tungt ok, att de dignade.
Hon kunde icke förstå hvarför hon ej fick tänka som hon ville, undvika menniskor eller söka deras sällskap, allt efter som hågen föll på. De ville att hon i allt skulle misstro sin egen vilja, sitt eget omdöme och blindt hålla till godo med hvad de ansågo rätt och passande för en ung qvinna. Hanna, som aldrig behöft känna några tyglar, stretade och sparkade som en ung fåle.
Jag kan vara i sällskap med henne, visa mig vänlig, »god» och jemn mot henne, som i dag men då är jag falsk som jag är det mot de flesta menniskor. Om du fordrar att jag skall vara sann emot henne, får du välja emellan oss två. Det kan jag icke. Då skulle jag bli falsk emot er båda. Och mot dig vill jag icke vara det. Skrif nu och säg hvem du väljer. Och skrif lugnt om du kan.
Jag menade det icke heller så, tant Karin. Det är icke några dotterliga känslor, som drifva mig till honom, det är helt enkelt det, att han är en sådan usel, olycklig varelse. Vet du, det är något obetvingligt det der behofvet att omsluta ett lidande väsen med all sin ömhet, att söka komma det att glömma sin ensamhet och sina plågor, att få en tacksam blick ur ett par trötta ögon. Jag känner det blott oklart ännu, men det förefaller mig, som om de band lidandet och medlidandet knyta mellan oss menniskor, vore ännu starkare och heligare, än blodets och sympatins band. Kanske har jag orätt, men jag känner det så
Och under tiden lät ni min mor sönderslitas af sorg och hårdt arbete. Hannas läppar darrade och hon höll sig hårdt i stolkarmen för att synas lugn. Ni lät henne framsläpa sitt lif ensam, fattig och bitter, utan tro hvarken på Gud eller menniskor. Hon var förr så lycklig .
Inne i bergen bo »haltiorna», som under sitt hägn ha menniskoboningarna, medan uppe i sjelfva stugorna, någonstädes på vinden de små hemlighetsfulla väsen bygga och bo, som värna invånarne för det onda, som hotar dem utifrån, d. v. s. sjötrollen, skogsråen, hiisirna, gastarne, samt sist och slutligen för elaka menniskor. Från ett af de andra fönstren på rusthållargården har man en helt olika vy.
Skulle han återigen välja Konstantinopel, Benares eller Peking, då hade det god klang för muhammedaner, brahmaister och buddhaister, men ej för vesterns religiösa menniskor. Skulle han välja Jerusalem, passade det för judar, men ej för de andra.
Peltonen såg upp. Länge och fullt blickade de två på hvarandra. Den allvarsamme mannen knäppte ihop sina smutsiga händer, och blickande ut liksom i en fjerran verld, långt förbi den mörka, trånga stugans väggar, utbrast han sakta: Tacka Gud för denna välsignade stund! Jag förlåter allt som menniskor gjort mig, också om de icke skulle förlåta mig!
Dagens Ord
Andra Tittar