Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 maj 2025
Ditt hjärta sofver, men din ande vakar, Din skuggbild är det, som så kärligt ser Ur hvarje blommas daggbestänkta öga; Med fågelsången, som ur parken skallar, Melodiskt blandad, når din röst mitt öra: En hviskning sänder du i hvarje fläkt, Ett budskap med hvar sky, där oppe tågar; Och jag förstår din vink och lyder den. O, hvad är sorgen, på hvars altar vi, Nattvandrande i stoftets dalar, offra?
Där ute föll snön sakta i stora flingor, som den så ofta gör om julaftonen i berättelser, men så sällan i verkligheten, gaslyktorna voro redan tända, fastän klockan var bara fyra, en tät ström av förnöjda människor drog förbi, och de framilande slädarnas bjällror pinglade melodiskt. Den gamle kamrern tänkte. Hur likt hans öde var inte dens, som han nyss läst om i jultidningen.
Strax då han fick öga på henne hade det kommit något varmt upp i honom, något som blandade sig med minnena från den härliga sommaren: solskenet, de varma klipporna, den klara luften och den blåa viken till ett mångsträngadt, dallrande ackord i hans inre, ett melodiskt, smältande ackord, som plötsligt dog bort, då sjelfmedvetenheten inställde sig och klippte strängarne af.
Aldrig hade denna färd synts oss så härlig, aldrig hade vi som nu sett denna middagssolens förföriska prakt, aldrig hade skimret av vatten och lövrika stränder blandat sig så melodiskt med den mörka granskogens allvarliga fond.
"Nå så sluta då en gång", skrek argt en hvass röst och, paff, small locket opp af den tillslutna dosan, och en underlig liten gubbe tittade opp och stod och vickade deruti. Alla tego, endast en melodiskt susande sång den jag hört hela tiden fortfor ännu. "Hvem galar och skriker här!" sade åter gubben, "kan man då aldrig få vara i fred? jaså, är det ni snäckor der, som hålla oväsendet.
Först såg jag att hennes namn var utstruket från svarta taflan det högg till i bröstet på mig sen märkte jag tystnaden derinne och kände ensamheten så oändligt tung. Jag anar inte hur hon såg ut, jag är nästan säker på att hon var ful och gick snedt på skorna. Men hennes röst hade en fin, mjuk ton och hennes skratt var nervöst men melodiskt.
Jag stannade, jag visste icke mer Af någon lidelse, af någon tanke; Mitt väsen var, som skeppet är på hafvet, När ingen svallvåg mot dess sida slår Och ingen vind dess slappa segel fyller. Men nu nu klang en himmelsk ton igen, Och plötsligt ljödo lutans alla strängar En rik, högtidlig harmoni, som snart Melodiskt fylldes af en kvinnostämma.
Dagens Ord
Andra Tittar