Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Jag säger eder, herre, att då detta folk ser en människa, som lefver som andra, är det dem, som om de skulle se henne gå på kammen af ett kyrkotak. De frukta hvar stund, att hon skall falla och ohjälpeligen fördärfvas; men de råka så utom sig själfva af fruktan, att de ropa till henne icke: kom ned, utan: hoppa!
Ock-ock-ock! hördes Carlsson medlidsamt, när han såg så föråldrat bruk på en så god jord. Ock-ock-ock, så barnsligt! Ingen människa i världen har träda mer, utan klövervall, och när man kan ta gröda alla år, varför ska man bara ta vartannat?
Det är första gången, jag hyser verklig beundran för en människa, första gången jag helt och i allt ser upp till en annan varelse. Den känsla, som härigenom väckts hos mig, vill jag taga vara på. Jag har ju år efter år, dag efter dag sökt efter detta enda: en som är större än jag, till sin inre människa.
Ingen människa syntes; det var som om hösten och de mörka kvällarna i ett slag lagt trakten öde. Telegrafstolparna vid vägkanten sjöngo monotont. En liten svartgrå hund med rädda, tindrande mörka ögon, som kommit fram till dem på ångbåtsbryggan och som de hade visat sig vänliga emot, följde dem alltjämt; än var han före dem, än var han efter, men alltid i närheten.
Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa som gör efter dem skall leva genom dem. Jag är HERREN. Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som år hans nära blodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är HERREN. Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din moders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennes blygd.
En av dem lydde att varje människa bestod av två varelser, en som söp och en som tänkte. När den som söp låg och sov, var den som tänkte ute och gick. När den som söp dog, gick den som tänkte ut ur kroppen genom den ena eller andra öppningen och for i väg till stjärnorna. Det var naturligtvis alltid den som söp som var fyllsjuk. Men själva idén att supa var ett karaktärsdrag hos bägge två.
En dag stod mamsell Andersson på trappan med svullna ögon. Pappa kom också ut och tog Elsa vid handen och sade: Nu har magistern fått sluta. Elsa stirrade stelt ut i solskenet och försökte fatta, att magistern nu icke längre fanns till. En människa, hvars röst hon hört och hvars blick hon mött för några få dagar sedan? Allt vetande, som han ägt, var då också dödt, och alla tankar kunde tankar dö?
I andra fallet får en ju vara mera som människa. Det tycker köpman Luther också. Greven spratt till. Och han log på sitt särskilda sätt, som bestod däri att tungspetsen virvlade upp och ned mellan de blottade tandraderna. Alltså ingen angivelse? sade han. Ingen offentlig angivelse. Nej. Inte ännu. Alltså uppgörelse i godo? Länsman rev sig i skägget.
»Tänker om er?» upprepade Sven R. »Att säga det skulle bli för mycket här i telefon. Ord kunna för resten knappast uttrycka det.» Ty Sven visste att ord äro billiga, men ändå ganska användbara ibland. »Vad ni är god, herr Pehrsson!» »Jag är den bästa människa jag känner», försäkrade Sven övertygande.
Det var nära att de skulle tagit från honom nämndemansbefattningen. Så dog hon i behaglig tid då. Hon gjorde så, ja, det gjorde hon. Men vet du, hur hon dog? Hur hon dog?! Det veta ju alla människor: hon föll i ån en natt. Ja, hon gjorde det. Men den, som dref henne dit det var jag. Människa! Hvad säger du? Spring inte din väg jag rörde henne inte med ett finger.
Dagens Ord
Andra Tittar