Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Och när äfven denna natt förlidit Och på topparna af skog och fjällar Höstens sol sin första rodnad spridde, Väcktes förarn, styrkt af sömn och föda, Steg ifrån sin stråbädd opp och sade: "Nu, min vän och gode broder Adolf, Vill jag gå och söka mänskor åter, Att oss skaffa mat, ifall jag mäktar.
Hon vet att jag blöder invärtes af den smärta hon tillfogat mig, hon vet att jag mäktar intet emot henne derför att all min viljekraft icke kan vända om hennes snusförnuftiga lilla sinne. Hon kan triumfera öfver oss båda Hon känner det finaste och vackraste i mitt lif, hon känner mitt förflutna och hon har en lång lefnad framför sig hon skall kunna afhandla det med alla sina kommande fästmän.
LAUR. PAULINUS. Hvilken sällsam tanke! Därtill er ställning altför ringa är. Blott som en gammal vän jag talte här. Tredje scenen. De förra. Arvid Stålarm, Johan Fleming. Olof Klaesson. Nu skall det börja. Jag ej mäktar höra, min egen tanke vill mig själf förföra. STÅLARM. Varen hälsade! Från hertigen I kommen.
Allt, varom sagor och sägner sjungit, lever då sitt fulla, aldrig sinande liv, så som ingen dikt mäktar återgiva, och jag tror, att det är sådana erfarenheter, som ensamma mäkta att göra samlivet heligt mellan kvinna och man. Åtminstone kände vi det så under dessa ljumma vårnätter, då våra promenader alltid slutade på samma plats: framför de sovande barnens sängar.
Kom, om du mäktar komma, eller kommer jag Till dig; säg, hur du önskar. LEONTES. Låt mig slumra hän I stilla ro! Min lefnad var min sorg; min död, Den blir min glädje, låt mig ostörd äga den. Men efter ödet vänligt unnat mig en vän Att anförtro min enda afskedshälsning åt, Så tag den nu och för den till Leiokritos.
När den kalla skuren strömmar, Får jag stundom skygd af granen, När mig solens stråle bränner, Bjuder björken stundom skugga; När jag sorgsen står på fältet, Tröstar med en ton mig trasten, Med en blick ibland en blomma. Sådan vård blott finner flickan, Annan glädje ej den arma. Ofta i min barndoms dagar Hörde jag min moder säga: "Flicka, kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden."
Är jag den afundsvärde, du missunna bör? Dock vet: så länge än för nätets fångst ett lamm, En omängd droppe vin jag mäktar lösa in, Skall från min udde altarflamman nå din syn.
Du missförstår mina handlingar, du mäktar icke fatta mina bevekelsegrunder. Och du skäms icke för att ljuga på mig inför dina föräldrar. Som naturligtvis ska föra lögnerna vidare. Mitt samvete är rent. Jag anbefaller mig i Guds nåd och sover sött. Måtte du kunna göra detsamma. Han släckte ljuset, knäppte händerna och läste med hög, varm röst Fader vår. Därefter lade han sig ned och somnade.
Men fjerran männens split och fjerran striden Och hämndens blodbestänkta hamn, Låt oss en högtid fira under tiden För alla känslor utan namn; För känslor hvilka, på sin vilda bana, Lik blommor mannen öfverser, Hvars milda doft han icke mäktar ana, Hvars späda vekhet han beler.
Nej, sådant får ej hända, växla måste han Sin vapenrustning, byta den mot min i dag Och vilseleda stormen. FOLKET. Samma ungdom ger Åt bådas drag en likhet, som förvillar lätt; Kanhända skall det lyckas. LEONTES. Sen, den hjälm, jag bär, Har karisk skärm, en dylik äger hans jämväl. Om nu vi fälla dessa värn på pannan djupt, Hvem mäktar väl oss känna?
Dagens Ord
Andra Tittar