Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juni 2025
Det sköt och dundrade hela dagen från berget; ångbåtar visslade i sundet; jakter kommo, lade till och spydde massor med sjöfolk i land. Om aftnarne anlände arbetare upp till gården; slogo lovar kring brunnen och ladugården; falkade efter flickorna; ställde till dansar; söpo med pojkarne och slogos emellanåt.
Elden brann i spisen och pojkarne sutto och byggde på not; flickorna spunno och Rundqvist satt och slöjdade spadskaft. Snön hade fallit hela dagen och gick redan över fönsterrutorna, så att det såg ut som ett likrum inne i köket, och varje kvart måste en karl ut och skotta från dörren, så att man inte skulle snöa in och inte kunna komma till ladugården att mjölka och nattfodra.
Annars var ingen att se, ty Ingrid hade gått till ladugården för att mjölka kon och släppa ut fåren. Kerstin vände sig om och frågade, varför Sven kommit vid denna ovanliga tid. I gummans utseende och i den ton, varmed hon gjorde denna fråga, låg ej det gladlynta och hjärtliga, som fostersonen annars alltid rönte hos henne. Jag vill tala med far, svarade Sven.
"Äro de icke duktiga i ladugården också, du?" Maglena såg häpen och en smula betänksam ut. "Dom ha just int behöft hålla på i lagår'n, småstintema. Märta-Greta har int varit go' för att komma öfver de där höga trösklarna häller utan hjälp, så liten som hon är, och jag har aldrig velat ha' nån hjälp heller, för den delen", tillfogade hon öfverlägset.
Värst var det för Clara och Lotten, som snart sågo allt mankön fegt avfalla för herrskapets flickor, vilka kallades på brev för mamseller och reste till Dalarö i hatt. Barfota måste de gå, ty i ladugården var det för solkigt att de ville utsätta sina kängor för hastig ödeläggelse, och på ängen och i köket var det alldeles för hett gå skodd.
Hade han lyssnat till, huru detta rop tonade av ömhet, ångest och rörelse, skulle han kanske återvänt. Vid Kerstins rop skyndade Ingrid dit från ladugården; hon fann sin mor sittande på en klipphäll med bägge händerna tryckta mot pannan. Mor, mor, vad är det? frågade flickan förskräckt. Barn, svarade Kerstin snyftande, olyckan har kommit över vårt hus, och det är jag, som nedkallat den.
Och till mickelsmässan, min flicka, är du, såväl som Sven, fri från din tjänst. Tänk på det, så muntrar det ditt sinne... Men berätta nu, vad patronen sade dig och vad du svarade, ty jag kan väl tänka, att något samtal varit er emellan, innan han begav sig hit. Ja, i morse kallade han mig upp till sig; jag tänkte, att han ville tala med mig om ladugården.
J. A. Broms kravlade sig ner ur kärran. Han stakade sig uppför backen, men möttes av en stor grågul hund. Broms fruktade hundar och vände. Ett av statarebarnen kom rusande nedför backen. Broms frågade efter Malin och fick besked, att hon troligen var i ladugården. Han stakade sig in i ladugården. I första spiltan satt Malin, men hon satt icke på stol och icke i halm utan i knä på en dräng.
Det sköt och dundrade hela dagen från berget; ångbåtar visslade i sundet; jakter kommo, lade till och spydde massor med sjöfolk i land. Om aftnarne anlände arbetare upp till gården; slogo lovar kring brunnen och ladugården; falkade efter flickorna; ställde till dansar; söpo med pojkarne och slogos emellanåt.
Värst var det för Clara och Lotten, som snart sågo allt mankön fegt avfalla för herrskapets flickor, vilka kallades på brev för mamseller och reste till Dalarö i hatt. Barfota måste de gå, ty i ladugården var det för solkigt att de ville utsätta sina kängor för hastig ödeläggelse, och på ängen och i köket var det alldeles för hett gå skodd.
Dagens Ord
Andra Tittar