Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 juli 2025
Fadern, som satt i rummet utanför, har berättat händelsen på följande satt: Emanuel sätter sig i soffan, lägger ena benet över det andra och säger med allvar och värdighet: Nå, vad har du för läxor tills i morgon? Karl-Olof tar det hela mycket glatt och svarar rappt: Tyska och historia. Läraren fortsätter: Har du fått varning i historia? Nej. Då ska vi se, vad du kan där. Vad har du i läxa?
Läraren brukade säga: snillena stå öfver all rang, liksom excellenserna. Johan funderade mycket på det der och tyckte att det var ett sätt att bli i nivå med excellenserna, utan börd, utan pengar, utan att göra karrier. Men hvad snille var, visste han ej.
Han skulle ha stormat igenom hela Cornelius på ett par veckor, och detta afsigtliga, oräsonliga krypande, när man kunde springa, deprimerade honom. Han såg ingen idé i det. Samma fenomen vid lektionen i historia. Nå du, Johan, säger läraren ungefär, tala nu om hvad du vet om Gustaf den förste.
Erik den fjortonde. Läraren lägger ned benet, som blivit trött, och säger: Har du någon tjång? Nej. Ta hit tjången! Lärjungen nödgas ta upp en tjång ur byxfickan. Magistern sätter i sig den, och så börjar lektionen: När levde Erik den fjortonde? Från 1560-1568. Vad menar du med det? Var han åtta år, när han dog? Det står i boken. Nej, det står, att han regerade från 1560 till 1568. Säg om!
Han har en arg och ilsken lärare, som säkerligen har det mycket tråkigt hemma. Sådant få barnen i skolan ofta umgälla. Den läraren höll en dag en straffpredikan för pojkarna, en lång och hård predikan, med många svåra och grymma ord.
"Nej, mor, det kan jag inte, för då kommer jag för sent", svarade Jakob. Men han dröjde ändå omkring en halftimme, innan han gick. Då Jakob kom i skolan, skulle han berätta om Josef, som såldes af sina bröder. Men han kunde ingenting. "Hvarför lär du dig inte dina läxor?" frågade läraren. "Jag kan inte", svarade Jakob. På eftermiddagen blåste det duktigt.
Läraren hade ett sätt att inveckla saken, som bestod i att eleven skulle »ta ut konstruktionsordningen». Men han förklarade aldrig hvad detta skulle innebära. Det bestod nämligen i ett uppläsande af textens ord i en viss ordning, men i hvilken, det sade han aldrig.
Aftonbladstelegrammet om »Han selv och de 20,000 männen» blef heller icke klart. Året 65 nalkades. Läraren i historia, adelsman och aristokrat, en känslofull och välvillig man, sökte sätta ynglingarne in i frågan. Partier hade bildats i klassen, och en af Riddarhustalarnes söner, en grefve S., allmänt afhållen och värderad, var chef för opponenterna mot förslaget.
Med ena handen höll han om en trädstam, och med den andra fattade han Kalle först i håret, sedan i kragen och höll honom öfver vattnet, till dess läraren och flera andra kommo till. Följande dag och ännu flera var Kalle borta från skolan. Han hade varit mycket nära döden, det visste han och alla kamraterna. Läraren besökte honom hvarje dag, och de båda hade mycket att samtala om.
Löjtnanten kom nu vänligt skämtsamt fram till honom och drog i ärmarne. Han gjorde motstånd. Läraren såg på honom. Hvad är det för slag? sade han. Jag ber hyggligt, och han vill icke göra mig till viljes. Gå då sin väg! Ynglingen ville säga något till sitt försvar; såg bedröfvad på den hygglige mannen, hos hvilken han alltid stått väl men han teg och gick! Nu kände han qväsningen.
Dagens Ord
Andra Tittar