Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skola de fasta.» Han framställde ock för dem denna liknelse: »Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln icke skulle passa den gamla.
Allt beror nu blott uppå att genast begagna den erbjudna nåden; jag har ställt allt färdigt för dig". Mildt höjde Rosina blicken och sade: "Tack, Adelgunda, för din välmening; men här är mitt hem, så länge min make är här, något annat finns icke för mig". Ett drag af hån spelade kring Adelgundas läpp, då hon sade: "Jaså, qvinnan skall vara mannen underdånig.
Nu hade han icke en fläck mer på fasta marken att kalla sitt hem, och han bodde på jakten året om. Jakten, en gammal kosterbåt, började lida av tidens, vindens och vattnets åverkan och fick ett mörkt och medtaget utseende. Storseglet hade lapp, masten var oljemålad brun, och kajutan var struken smutsgul som sjukhussängarne.
Tala franska, har jag sagt dig, sade patron och knyckte omildt den lilla i armen, men tillade derpå i en något mer saktmodig ton: Vi skola gå till kyrkogården i dag med kransarne, det är mammas dödsdag, er salig mammas, min högtälskade hustrus. Håll dig rak Gerôme, hvad är det för slag, du hänger ju läpp och ser dum ut precis som mor din.
Frejdstore drottar gälda mig skatt, mitt namn Tröttade skalders läpp, och harpan Äger för nya segrar ej toner fler. Nu lyster mig hvila en gång. Min lefnads dag, den stormiga, nått sin kväll, Stillare vindar susa; spörje Kufvade haf och länder mitt aftonlugn." Så talte han. Lyssnande stod Fejdvane Sjolf.
Sen sågs han aldrig mera nöjd, Om han ej mig fick skåda; Vi delte sorg, vi delte fröjd, Vi rökte vapnet båda. Nu var han gammal, jag var ung, Jag blott student, han mer än kung. De sägner, här i sång jag satt, Från gubbens läpp de stamma, Jag hört dem mången stilla natt Vid pärtans matta flamma. De tala några enkla ord, Tag mot dem, dyra fosterjord!
Så satt en gång han på sitt ämbetsrum, Blott han med två hans sekreterare; Han syntes bruten nu, hans läpp var stum, Och tyste voro de. Han önskat hvila, hvila en sekund; Det var för mycket. Salens dörr slogs opp, Han såg en krigare i samma stund, Följd af en väpnad tropp.
Hon är ingen späkerska, ingen nunna, Valdemar. En frejdad riddare har henne, och hon har fött honom döttrar, som redan äro gifta. Nu skall jag berätta dig, hur det gick till. Hör på, Valdemar! Jag stack svärdet mitt genom linnet och skar ut den lapp, som du här kan röra vid.
Fyra går båten. Märta hade kommit ut i jungfrukammaren. På väggen fanns en liten hylla av kartonnage, på vilken stod broderat med kornblått silke: Livets Ord. Hyllan var full av små röda, blåa, gula och gröna papperslappar. Märta tog en röd lapp. Hon rullade upp den och läste: Herren ser dina vägar. I gårdsvåningarna var det tyst. Den lilla flickan hade slutat att sjunga.
Där, hvar dagens barn i fåfäng sträfvan Träla, fika, storma och försvinna, Där med praktsymboler, än af purpur På en vårfrisk kind och än af löjen Kring en läpp, som mognar, afgrundsfursten Tecknat an de sina, där, o gamle, Trängs du, lefver du och har din glädje.
Dagens Ord
Andra Tittar